Veckans intervju – Victoria Kawesa

Hon är en veteran inom den afrosvenska aktivismen och står på tredje plats på Fi:s lista till riksdagsvalet i september. För bloggen berättar Victoria Kawesa om behovet av jämlikhetsdata, afrikansk identitet och sin passion för utbildning.

Victoria Kawesa

Namn: Victoria Kawesa


Ålder: 39 år


Uppväxt i: Uganda, Husby & Tensta


Aktuell som: Riksdagskandidat för Feministiskt initiativ (Fi) och doktorand inom genusforskning på Linköpings universitet

 

 

 

 

Victoria Kawesa tar den afrosvenska agendan in i politiken

Du har en bakgrund som socionom, är riksdagskandidat för Fi, uppmärksammad afrosvensk aktivist, forskar som doktorand på Linköpings universitet, och är medförfattare till MKC:s afrofobirapport. Vilken av dessa roller ligger dig närmast?

– Delvis är mina olika roller en överlevnadsstrategi, för jag har alltid känt att jag måste gardera mig ifall något inte fungerar. Men om man backar bandet så kan man väl säga att jag alltid har varit intresserad av att utbilda mig. Det har alltid varit min tillflykt att läsa mycket och när man växer upp i en ugandisk familj så finns alltid inställningen att du måste utbilda dig. Min mamma satsade hårt på det när vi bodde i Uganda och ville att vi skulle gå i de bästa skolorna. Det är en statusfråga i Uganda så min mamma betalade de dyra avgifterna för att jag skulle kunna gå i samma skolor som hennes vänners barn gick i. Jag fick göra ett intagningsprov när jag skulle börja första klass, som alla hade varnat min mamma om att det var väldigt svårt. Men jag klarade provet och så började jag på Buganda Road Primary School. Min mamma blev jättestolt över detta och hyllade mig. Jag kommer ihåg att jag blev så tagen av all uppmärksamhet jag fick från henne och att det var första gången jag kände mig så pass viktig. Så när vi sedan kom till Sverige 1984, pga. kriget i Uganda, så var det första jag tänkte ”var är skolan någonstans”.

– Men här i Sverige kom jag in i en helt ny värld och blev chockad över att folk kunde tänka och agera som att jag var underlägsen dem pga. min hudfärg. Men efter att jag såg tv-serien Rötter när jag var i tioårsåldern så föll allt på plats och mitt afrosvenska medvetande vaknade till liv. Så alla mina roller kan väl sägas höra ihop men grunden för mig är feministisk antirasistisk forskning, politik och aktivism.

Som aktivist, vad tycker du är viktigast att arbeta med inom den afrosvenska rasminoriteten?

– Bland annat det som görs just nu, som t ex Afrosvenska Akademin inom Afrosvenskarnas Riksförbund som startats för att unga afrosvenskar ska få verktyg till att hantera och utmana rasismen. Jag tycker att sådana typer av initiativ är strålande och jätteviktiga. Sedan tycker jag det är väldigt viktigt att vi jobbar både internt och externt för att afrosvenskar ska ha kunskaper om afrikansk historia. Vi måste se till att den kunskapen finns tillgänglig, givetvis från ett icke-kolonialt perspektiv.

– Den afrikanska identiteten är också viktig att jobba med, frågan är vad den ska innehålla för oss som lever i diasporan. Jag tror att det är något som vi får skapa tillsammans, inom den här specifika svenska kontexten.

Den afrikanska identiteten eller den afrosvenska identiteten? Finns det någon motsättning där?

– Nej jag tycker inte det finns en motsättning. När jag säger afrikansk identitet så menar jag att alla afrosvenskar har en afrikansk identitet, för alla vi är barn av Afrika. Om inte vi agerar för Afrika, och känner till våra rötter genom att upprätthålla en länk med Afrika, så är det kört. Det ska finnas ett Pan-afrikanskt medvetande hos oss som afrosvenskar i Sverige.

Du är lite inne på svaret till nästa fråga men jag vill ändå höra dina tankar om detta: Många svarta i Sverige identifierar sig själva i första hand utifrån det land, på den afrikanska kontinenten eller i den afrikanska diasporan, som de är födda i eller som de har sina rötter i. Alternativt så beskriver de sig själva som invandrare. Hur ser du på den situationen?

– Jag tycker inte det behöver vara en motsättning och jag tror inte att man måste se sig som afrosvensk först av allt, eftersom vi inte lever i en isolerad värld utan rör oss över gränser hela tiden. Man måste titta på detta från ett brett perspektiv istället. Det är inte alla afrikaner i Sverige som lever under förutsättningarna att kunna ta till sig den afrosvenska identiteten fullt ut. Om vi tar min mor som exempel, hon har väldigt lite kontakt med det vita majoritetssamhället. Hon rör sig bara i ugandiska kretsar och ser sig som ugandier. Även om hon förstår varför jag kämpar mot rasism och afrofobi, och för min afrosvenska identitet, så har hon väldigt lite erfarenhet av att på daglig basis navigera genom vithetsnormerna som svart kvinna. 

– För mig är den afrosvenska identiteten en effekt av att vi lever i ett vitt majoritetssamhälle men också en delad erfarenhet, en kollektiv erfarenhet som är väldigt specifik för det svenska samhället. Den är en politisk, kulturell, ekonomisk och social position som vi måste ha för att kunna se till att vi får de rättigheter som vi förnekas. Så svarta som är födda och uppvuxna här i Sverige behöver den afrosvenska identiteten, för de kan inte luta sig emot den afrikanska identiteten på samma sätt som jag själv kan göra.

Du är medförfattare till MKC:s afrofobirapport. Vilka av de åtgärdsförslag som presenteras i rapporten tycker du är viktigast och varför?

– Jag tycker att utbildningsinsatserna om den transatlantiska slavhandeln är mycket viktiga, för att vi ska kunna se den historiska bakgrunden till rasismen som vi möter idag och för att vi ska kunna se att Sveriges koloniala relationer till Afrika går långt tillbaka i tiden.

– Andra förslag som är otroligt viktiga är positiv särbehandling samt jämlikhetsdata. Sedan är det också viktigt att lyfta fram att i allt detta så ska det finnas en intersektionell feministisk analys av rasism och afrofobi.

Vad skulle du vilja se som nästa steg när det gäller forskningen om afrosvenskars situation?

– Framförallt jämlikhetsdata. Forskningen ska visa på den socioekonomiska ojämställdhet som råder i samhället på grund av rasdiskrimineringen. Afrosvenskar har lägst utbildningsavkastning i Sverige, vi utsätts för afrofobiska hatbrott (som dessutom ökar), stereotypa föreställningar om svarta florerar i media och upprätthåller en diskurs om afrosvenskars underordning.

– Sen så tycker jag att forskning, aktivism och politik måste sammanföras mer. Från politiskt håll så måste det tillföras mer resurser till arbetet mot afrofobi och begreppet måste bli ett etablerat legitimt begrepp som genomsyrar alla myndigheters arbete. Till det behövs en intersektionell analys som utgår ifrån svarta feministers och afrikanska feministers forskning och kunskap, för att också inkludera frågor om jämställdhet till den här forskningen. Men den måste utformas tillsammans med aktiviströrelsen så att politikerna inte dikterar vem eller vilka som ska skriva utredningarna.

En stor del av den afrosvenska befolkningen bor i områden/på orter som är väldigt marginaliserade. Där brukar valdeltagandet inte vara särskilt stort och skepsisen mot politiker och politiska partier är stark (med all rätt skulle många säga). Så varför ska afrosvenskar rösta på Fi när partiet inte har särskilt många fler afrosvenska riksdagskandidater än de partier som sitter i riksdagen nu?

– Förutom jag själv så har vi en afrosvensk kandidat med rötterna i Kongo och en afrosvensk kandidat som är svensk-gambier, och vi hade en afrosvensk kandidat på EU-listan (Margaret Gärding, journalistens anmärkning). Så det är fyra afrosvenska kvinnor, varav tre topp 20 på riksdagslistan. Hur många av de andra partierna har så många afrosvenska kandidater på sina listor, högst upp i den politiska hierarkin?

Inte många men nu avsåg jag riksdagsvalet, och om man får vara lite kritisk så är ju tre afrosvenska kandidater inte särskilt många fler jämfört med när några av de andra partierna har en eller två afrosvenska kandidater på sina riksdagslistor?

– En eller två räcker inte, och jag tror inte man enbart ska titta på antalet afrosvenska kandidater. Fi är det enda parti som ställt sig bakom alla krav som Afrosvenskarnas Riksförbund och Fight Racism Now fört fram när det gäller afrosvenskars situation, vi har även ställt oss bakom kravet på jämlikhetsdata vilket inget annat parti gör. Det tycker jag är stort.

– Dessutom har man satt mig på tredje plats på riksdagslistan, jag kommer ju från den afrosvenska gemenskapen, jag var med och introducerade begreppet afrofobi år 2006, och jag förstår frågorna som berör afrosvenskar fullt ut. Jag är där för att sätta den afrosvenska agendan på kartan och jag tror inte att alla går in i politiken med den typen av ambitioner. Så de här frågorna handlar inte bara om representation av afrosvenskar utan det beror verkligen på vilken typ av politik man vill driva. Vi tar ju t ex inte bara upp jämställdhet mellan män och kvinnor utan vi har också ett klassperspektiv där vi tittar på jämlikhet mellan män respektive kvinnor. Där har vi ju t ex pratat om att svarta män inte vinner särskilt mycket på det patriarkala systemet, på det sätt som vita män gör på arbetsmarknaden eller i det offentliga rummet.

I den allmänna debatten om afrosvenskars situation och i diskussionen kring forskning om afrosvenskar så finns starka argument för att vi i Sverige behöver prata mer om ras (som en social kategori/politisk identitet). Du själv är en av de debattörer som brukar framhålla detta. Hur kommer Fi som parti lyfta fram detta i valrörelsen och kan vi förvänta oss att era talespersoner, inklusive Gudrun Schyman, tydligt kommer ta upp detta i media samt i debatter med andra partier?

– Ja det hoppas jag att vi kommer göra. Gudrun tog ju upp det i Almedalen och pratade om rasdiskriminering. Vi skriver dessutom alltid ras eller rasifierad i våra debattartiklar och vi bedriver en antirasistisk feministisk politik som utmanar vithetsnormer, vithetsprivilegier, rasmaktsordning och rasdiskriminering. Vi har en antirasistisk politik där vi förespråkar normkritisk pedagogik redan på förskolor för att utmana vithet som norm. Barn ska förstå redan från början, att svenskhet inte är lika med vithet, att vita människor inte är en majoritet i världen, tvärtom, det finns flera svarta och bruna människor i världen än vita. Det gäller att våra afrosvenska barn inte ska behandlas som mindre värda och få sin identitet förstörd, då måste vithetsnormerna motverkas.

Jo det har jag sett att ni gör men främst era rasifierade kandidater, men kan man förvänta sig att även era vita kandidater kommer göra detta?

– Jo men det gör de redan. Det kan du se i det vi skriver, i vår valplattform till riksdag, i våra politiska aktioner, eller i de debatter vi är med i. Sen är det så att alla kandidater har sina egna sakfrågor men det antirasistiska feministiska perspektivet genomsyrar all vår politik, det är vår utgångspunkt. Vi använder oss av begrepp som rasifierade, rasdiskriminering, vithet, vithetsnormer och privilegier i vår antirasistiska feministiska politik.

Publicerad i Afrikanska diasporan, Afrofobi, Afrosvensk, Antirasism, Forskning, Icke-vit, Intersektionalitet, Politik, Ras, Rasism, Svart identitet, Utbildning, Veckans Intervju, Vithetsnorm Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , ,
0 comments on “Veckans intervju – Victoria Kawesa
2 Pings/Trashbacks för "Veckans intervju – Victoria Kawesa"
  1. […] Victoria Kawesa från Feministisk Initiativ […]

  2. […] Läs också intervjuerna med de två övriga medförfattarna till rapporten ”Afrofobi. En kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i dagens Sverige”, Tobias Hübinette och Victoria Kawesa. […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

sju + nitton =