Veckans intervju – Vic Bassey

Han har nigerianska rötter, har bott i 13 olika länder och har en unik inblick i den svenska dataspelsbranschen. För bloggen berättar Vic Bassey om sin bakgrund som dataspelsrecensent och vad han vill göra för att få in fler afrosvenskar i gamingindustrin.

Bild på Vic Bassey på dataspelsföretaget Paradox Interactives kontor, han står mot en vägg som har dataspel uppsatta på väggen

Namn: Vic Bassey


Ålder: 35 år


Uppväxt: i bland annat Storbritannien, Nigeria & USA


Aktuell som: Sales Manager & Copywriter på dataspelsföretaget Paradox Interactive, grundare av bloggen The Square och medlem av styrgruppen för projektet Diversi

 

 

 

 

 

Hur ser din personliga bakgrund ut?

– Jag föddes i Bolton i Storbritannien. Mina föräldrar kommer från Nigeria. Min far är från Kalaba och min mor kommer från Akwa Ibom. Men jag har egentligen inget minne av Bolton för jag växte inte upp där. Istället så har jag bott i många olika länder under min uppväxt.

Spännande, vad är bakgrunden till det?

– Det har blivit så eftersom mina föräldrar jobbar inom yrken som kräver, och möjliggör, mycket resande. Min mamma jobbar för ECOWAS (The Economic Community of West African States), som är lite av en underorganisation inom FN, och hon arbetar inom den del som sysslar med fred och säkerhet.

– Min pappa är tandtekniker och eftersom han är väldigt skicklig i sin yrkesutövning så har det också inneburit att det varit väldigt enkelt för oss som familj att flytta till olika länder där han har kunnat jobba.

Så vad har det här för betydelse idag när du ser tillbaka på din uppväxt?

– Det är lite lustigt, för ibland så är mina minnen av min uppväxt inte så tydliga men så helt plötsligt kan musik eller ett namn väcka ett minne till liv. Det händer för övrigt oftare ju äldre jag blir. Men det som hände under uppväxten var att vi flyttade till Nigeria och bodde där i några år, sen så flyttade vi till USA där jag också gick i skolan, vi bodde så klart också i England och även där gick jag i skolan. Men vi bodde också ett tag i Amsterdam i Holland.

– Totalt sett har jag bott i 13 olika länder, och då inkluderar jag inte länder som jag besökt eller där vi bott i under kortare perioder. Så det är lite klurigt för mig att säga exakt vad ”hem” är för mig. Faktum är dock att Sverige är det land som ligger närmast för mig att kalla för ett hem, eftersom Sverige är det land som jag bott längst tid i av alla de här 13 länderna.

Idag så jobbar du som Sales Manager och copywriter på gamingföretaget Paradox Interactive. Hur var din väg in till det här företaget och till data- och tv-spelsbranschen i stort?

– Paradox Interactive är ett väldigt unikt företag inom data- och tv-spelsbranschen för det är ett nischat företag. Företaget har funnits i 10 år och mitt arbete som sales manager är egentligen en ganska ny roll för mig. Det är en roll som jag vuxit in i, för jag har egentligen en bakgrund som recensent av tv- och dataspel. Innan jag började här på Paradox Interactive så jobbade jag bland annat som redaktör på organisationen Dataspelsbranschen (Swedish Games Industry) vilket gjorde att jag fick en väldigt stor inblick i hur branschen ser ut. För samtidigt som jag jobbade där så skrev jag också mycket om utvecklingen inom data- och tv-spelsindustrin. Jag skrev bland annat för NCB och Pocket Gamer.

– Men precis innan jag började här så jobbade jag för företaget Stardoll. Min chef där började här på Paradox och ville ha med mig hit. Så det var så jag kom in på det här företaget och det gav mig också möjligheten att arbeta ännu mer med den affärsmässiga delen av dataspelsindustrin.

Du är väldigt engagerad i mångfaldsfrågor inom dataspelsindustrin. Hur ser ditt arbete ut när det gäller det och hur ser din roll ut här på Paradox?

– Jag försöker verkligen lyfta upp arbetet för en större mångfald och en bättre representation. För om vi tittar på hur verkligheten ser ut inom branschen så är de flesta som jobbar inom den vita. Så som svart person i den här branschen blir du en frontfigur när det gäller sådana här frågor. Vilket för mig har inneburit att jag fått en position i branschen som gjort att många kommit till mig med frågor när det har behövt hjälp eller velat ha ett annat perspektiv när de till exempel utvecklat ett nytt spel. Så jag har suttit som jurymedlem i tävlingar för tv-spel och jag har också agerat mentor för en del independentbolag.

– Nu har jag varit här på Paradox i ett år och min roll här har bara växt. Förutom att jag är sales manager så har jag också ansvaret för att kontrollera vår copywriting, ja egentligen all text kring våra spel. Jag gör även del voiceovers/berättarröster till en del av våra trailers. Som ensamstående pappa till en son som älskar tv- och dataspel är det självklart ett väldigt roligt jobb att ha.

Det är en dröm för många tjejer och killar att jobba inom data- och tv-spelsindustrin. Men för icke-vita i allmänhet och kanske för afrosvenskar i synnerhet så kan det vara svårt att se att det finns plats för en själv när branschen är så homogen när det gäller bakgrund. Hur ser du på den utmaningen?

– Jag får ofta frågan hur man kommer in i branschen, särskilt med tanke på att den domineras av vita män. Men det man ska komma ihåg är att data- och tv-spelsbranschen bara funnits i omkring 40 år så det är en relativt sett ganska ny bransch. Den startades av vita män som definierade hur allt i spelen skulle se ut, alltifrån karaktärer till kön, vilket har inneburit att till exempel kvinnor blivit nedvärderade. Det är ju något som jag, och en hel del andra, försöker ändra på.

– Om man ser på min egen utbildningsbakgrund så studerade jag ekonomi och skulle börja på Manchesters universitet. Men jag hoppade av för jag fick en möjlighet att jobba som journalist för en liten lokaltidning. Det här var så klart inget som gladde min familj men det var något som jag verkligen ville göra. Så det jobbet ledde sin tur till jobb som tv-spelsrecensent, vilket till slut ledde mig till jobbet hos Dataspelsbranschen (Swedish Games Industry). Men det som jag alltid burit med mig är nog att jag velat motverka fördomarna om att svarta personer är lata. Så jag har alltid jobbat väldigt engagerat och jag har en stenhård arbetsdisciplin.

Men vilka steg tar branschen själv för att öka mångfalden?

– Det görs bland annat genom initiativet Diversi, som jag själv är inblandad i. Projektet har startats av Dataspelsbranschen (Swedish Games Industry) och flera av de största företagen inom data- och tv-spelsbranschen är också med i projektet. Det är ett långsiktigt projekt som bland annat syftar till att öka antalet kvinnor likväl som antalet icke-vita personer inom branschen. Det är faktiskt det första projektet i sitt slag i världen.

Vad vill du själv rent konkret göra i ditt arbete för en bättre och större representation inom dataspelsbranschen?

– Jag skulle verkligen vilja bygga ett nätverk av afrosvenska gamers. Det får gärna bestå av personer som har tydliga tankar och åsikter om den svenska dataspelsbranschen och om data- och tv-spel i stort.

Hur tror du att de senaste årens debatter om afrosvenskars situation, rasism och feminism kommer påverka utvecklingen inom data- och tv-spelsindustrin?

– Det är lite svårt att se än så länge. För just nu är branschen väldigt delad när de gäller de här frågorna. Det visar ju inte minst hela skandalen med Gamergate. Men den skandalen har också gjort att vi fått mycket stöd för Diversi-projektet. Gamergate-skandalen har nog också visat hur blind den här industrin är för de här frågorna. För en del väldigt inflytelserika personer inom dataspelsbranschen har ju till och med gått ut och sagt att de inte vill att någonting ska förändras inom branschen.

– De har sagt saker som ”Varför behövs det fler kvinnor”, ”Varför behöver vi bättre representation av rasminoriteter”. Men det har också funnits personer med stort inflytande som sagt att det borde vara självklart för en kommersiell bransch som dataspelsbranschen att skapa en så stor mångfald som möjligt. Så egentligen kan man säga att den här splittringen bara är en spegling av den splittring som vi ser i samhället generellt.

Hur stor är mångfalden inom själva Diversi-projektet?

– Jag tycker att Diversi är ett bra projekt men jag är också väldigt tacksam över att jag själv har en nyckelroll inom projektet. För jag vill inte att Diversi ska komma med en massa förslag från människor som själva inte har någon erfarenhet av diskriminering och rasism, och just nu är det ändå rätt många vita män som är inblandade i projektet. Så jag känner verkligen att jag måste vara engagerad i Diversi, för att säkerställa att det finns någon där som kämpar för dem som har afrosvensk bakgrund.

Till sist, vad tycker du är det viktigast att göra för att stärka den afrosvenska gemenskapen?

– Jag tycker det är viktigt att vi genom att jobba tillsammans, i organisationer som till exempel Afrosvenskarnas Riksförbund, kan börja förstå och uppskatta alla de skillnader och olikheter som finns emellan oss. Därför tycker jag Mentorsprogrammet inom Afrosvenska Akademin är så bra, för i det programmet möts afrosvenskar med olika typer av bakgrund.

– Men viktigaste är att vi inser värdet av enighet och av att jobba tillsammans. För om vi inte jobbar för varandra så finns det ingen annan som kommer att göra det.

Publicerad i Afrika, Afrikanska diasporan, Afrosvensk, Jobb, Svarta/Afrosvenska män, Veckans Intervju, Vithetsnorm Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

tio − 9 =