Veckans intervju – Valerie Kyeyune Backström

Hon är en av Sveriges främsta antirasistiska skribenter, medgrundare till Rummet och krönikör på Nöjesguiden. För ”All Afrosvensk Everythang” berättar Valerie Kyeyune Backström om unga afrosvenskars medieinitiativ och förklarar varför vi svarta män bör omfamna Black feminism.

Valerie Kyeyune Backström

Namn: Valerie Kyeyune Backström


Ålder: 24 år


Uppväxt: på landet utanför Enköping


Aktuell som: Frilansskribent, och medgrundare av Rummet

 

 

 

 

 

Valerie Kyeyune Backström stärker afrosvenskar med intersektionalitet

Kan du berätta lite kort om din bakgrund?

– Jag är mixed, har en vit mamma (som visserligen är född på den afrikanska kontinenten men mina morföräldrar bodde bara där något år) och en pappa som kommer från Uganda. Han kom till Sverige för att studera.

– Efter gymnasiet så flyttade jag till Belgien och bodde där i fem år. Det var också i Belgien som jag fick en större förståelse för den antirasistiska analysen. Nu jobbar jag som frilansskribent, skriver bland annat för Nöjesguiden och för Rummet (som jag också är medgrundare till).

Vad är dina tankar kring ordet/begreppet afrosvensk?

– Första gången jag kom i kontakt med ordet, utöver kontakterna med Afrosvenskarnas Riksförbund, var när jag var på ett möte om afrofobirapporten strax innan den släpptes. Det diskuterades mycket om ordet och det var väl först då som jag började fundera kring begreppet afrosvensk. På mötet var det rätt många som hade invändningar mot ordet och menade på att det kändes alltför konstruerat. Jag höll med om det men nu i efterhand så tycker jag ändå att ordet afrosvensk är ett rätt bra begrepp.

– För även om ordet inte alltid känns så naturligt så är det ändå ett sätt för oss att visa att vi är en del av Sverige. Istället för att ha begrepp som invandrare, vilket många av oss inte är. Jag har aldrig invandrat någonstans och dessutom så invandrar väl de flesta människor högst en eller två gånger i sitt liv. Det måste ju finnas en gräns när en person slutar kallas invandrare. Men jag vet ju själv att om jag får barn i framtiden, som är svarta, så kommer de antagligen benämnas som invandrare och det är ju helt absurt. Därför är afrosvensk ett bra begrepp, för det visar att vi inte är främlingar här. Vi är en del av Sverige precis som alla andra som bor här.

Så du brukar benämna dig som afrosvensk?

– Ja, fast jag gillar faktiskt att säga afrosvenne ibland, lite för att jag vet att folk irriterar sig på det.

För de afrosvenskar som inte har koll på Rummet, kan du berätta lite om det initiativet?

Rummet är en separatistisk plattform för rasifierade antirasister och feminister, vilket innebär att det bara är personer som i dagens Sverige inte anses som vita som skriver på bloggen. Men det är vi fyra initiativtagare (Valerie Kyeyune Backström, Judith Kiros, Camila Astorga Díaz, Mireya Echeverría Quezada), som haft våra egna bloggar och podcasts tidigare, som gått samman till den här blandningen av antirasistiska bloggtexter. En viktig del i idén med plattformen är dock att vi försöker ta in andra personer som skriver på bloggen och det är något som vi försöker jobba mer med.

– Det är främst unga personer som skriver för Rummet idag men i framtiden vill vi ha en större spridning. För även om vi vet att unga människor kanske använder nätet mer än de som är medelålders eller äldre så vet ju vi att det är många äldre som skulle ha nytta av att läsa texterna.

Hur ser din egen roll i Rummet ut?

– Det jag har skrivit mest om i Rummet är just situationen för svarta i Sverige och om afrofobi.

Du skriver ju också för Nöjesguiden, hur skiljer sig det från dina texter i Rummet?

– Där skriver jag en liten annan typ av texter, även om jag också där försöker skriva om svarta personer utifrån olika perspektiv. Men Nöjesguiden är ju ingen separatistisk plattform på något vis så det är ju inte alltid att jag riktar mig till svarta personer, även om jag ofta försöker att göra det. För jag tycker det är viktigt att göra just det, för det är så sällan vi kan läsa texter som är riktade till oss själva. Vi måste ju köpa tidningar som Essence eller Ebony för att kunna läsa sådana texter normalt sett.

– Men det är klart att det är en skillnad mellan vilka ämnen jag tar upp i Nöjesguiden jämfört med Rummet. Sen påverkas det självklart av att jag måste pitcha in idéer för mina krönikor på Nöjesguiden. När jag skriver på Rummet så behöver jag ju inte göra det utan då kan jag skriva precis vad jag vill.

Om vi går tillbaka till Rummet, där är ju kopplingen mellan feminism och antirasism väldigt tydlig. Vad har den kopplingen för betydelse för den afrosvenska befolkningen?

– Det enklaste och viktigaste svaret på det är ju att det har betydelse för att hälften av alla afrosvenskar är kvinnor. Men om vi ska gå djupare så är problemet idag när det gäller analyser av feminism och antirasism är att många använder begreppet intersektionalitet men de använder begreppet väldigt slarvigt. Om vi tänker oss att det står fem människor på rad och alla dem tillhör varsin grupp som är förtryckta. En person är svart, den andre är homosexuell, den tredje är arbetsklass osv. Den situationen uppfattas ju lätt som ett nollsummespel, dvs. vi har alla ett minus men det blir plus minus noll i slutändan. Men så ser det ju inte ut, utan intersektionell analys handlar ju om hur förtryck går ihop och inverkar på varandra. Ibland är de avskilda men för många människor så går olika förtryck ihop.

– Så idag när det pratas om feminism så pratas det om vita medelklasskvinnors problem, när det pratas om funkofobi så är det vita medelklassfunkis-personer som avses, när vi pratar om arbetarklass så är det den vita arbetarklassen folk menar, och när vi pratar om svarta så är det en straight svart man som diskuteras. Men så ser ju verkligheten inte ut och det är därför det är A och O, särskilt för den afrosvenska befolkningen, att använda sig av intersektionell analys eftersom det är så många i vår grupp som inte bara drabbas av en typ av förtryck utan av flera olika typer av förtryck.

Mot bakgrund av detta, vad tycker du att vi svarta män borde göra bättre när de gäller de här frågorna?

– Svarta män rent generellt borde ta till sig feministisk analys. Men inte en vit feministisk analys, för den kommer inte hjälpa någon afrosvensk. Den feminism som jag menar att svarta män bör ta till sig är ”Black feminism”.

– Genom att försöka nedmontera alla olika typer av förtryck så blir ju vår grupp, den afrosvenska befolkningen, bara starkare eftersom vi ingår i så många olika typer av förtryckta grupper.

Jag har speciellt fastnat för en av dina texter på Nöjesguiden, en text som jag personligen gillar väldigt mycket. Det är krönikan ”Utan en vit partner släpps vi inte in i finrummen”. Vad var bakgrunden till den texten?

– Anledningen till att jag skrev den där texten var att när jag bodde i Belgien så var det så normalt att svarta människor uttryckte en koppling till varandra. Man erkände varandras existens, även om det inte behövde betyda att man kom överens om allt. Men som exempel, när man var ute på klubb där så var de personer som man lättast connectade med andra svarta personer. Så svarta människor gav varandra någon form av bekräftelse. När jag kom hem till Sverige så trodde jag att det skulle vara likadant men om jag går ut på ett ställe här, speciellt där majoriteten är vita, så hamnar jag som svart person bland de sista som andra svarta personer söker sig till eller vill prata med. Så texten skrevs utifrån egna erfarenheter men den känsla jag hade bekräftades av andra svarta som jag diskuterade det här med. Sen vill jag självklart förtydliga att jag är medveten om att den här upplevelsen inte gäller alla svarta men jag tyckte ändå att det var viktigt att lyfta upp detta med tanke på vilka läsare som Nöjesguiden har, både bland vita och rasifierade.

– Den andra sidan av det hela är ju att om vi tittar på de svarta personer i Sverige som har högre positioner i samhället, särskilt inom kultur-och mediesfären, så har nästan alla vita partners. Jag ser aldrig någon som har en svart familj. Det ju också tydligt att många av de svarta personer som ges utrymme i media är, precis som jag själv, mixed-raced och/eller har växt upp i vita miljöer.

Som skribent, vad skulle du vilja se mer av när det gäller egna plattformar för afrosvenskar och vad skulle du vilja se mer av i mainstream-media?

– När det gäller egna plattformar för afrosvenskar så tycker jag redan att vi ser att det händer många saker, särskilt bland unga afrosvenskar. Det många som gör grymma grejer genom bloggar, Twitter, Instagram etc. Så på den fronten känner jag mig ganska lugn.

– I mainstream-media skulle jag vilja se mer saker som är riktade till svarta personer. Idag så får vi svarta läsa massor av texter som är riktade till vita personer men jag vill att vita människor ska få träna på att läsa eller se på saker i media som inte är riktade till dem själva. Det har faktiskt varit en av de mest spännande sakerna med Rummet, att vi har försökt se till att alla texter riktar sig till rasifierade. Men det är också så fruktansvärt svårt för man är ju så pass invand i att rikta sig till den vita publiken.

Du nämner att många unga afrosvenskar tar bra initiativ. Vad behöver vi afrosvenskar som är medelålders, eller äldre, göra bättre?

– Jag tycker att den äldre generationens afrosvenskar måste sluta känna att de måste vara så tacksamma hela tiden och sluta känna att de behöver tolerera massor av skit (som rasism t ex). Sluta också känna att ni behöver vara duktiga för att ha rätt existera i Sverige.

– Men sedan handlar det också om att vi måste kräva förändring, vi kommer inte få saker bara så där. Så jag tycker även att de afrosvenskar som verkar, och har positioner, inom områden som är viktiga för samhället måste börja göra saker för kollektivet och inte bara för sig själva.

Publicerad i Afrofobi, Afrosvensk, Antirasism, Black feminism, Icke-vit, Intersektionalitet, Svarta/Afrosvenska kvinnor, Veckans Intervju Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
3 comments on “Veckans intervju – Valerie Kyeyune Backström
  1. Odumosu skriver:

    Otroligt bra intervju, bra frågor och bra svar!

    Att svarta personer i Sverige som har högre positioner i samhället nästan alltid har vita partners stämmer nog, men för mig känns det som att detta även gäller generellt bland afrosvenskar. Valerie skriver väldigt träffande i sin krönika:

    ”Det sorgliga är inte att vi väljer andra, det sorgliga är att vi inte ens vill ha varandra.”

    även följande är mycket relevant:

    ”För vi kan snacka hur mycket antirasism vi vill. Men om vi samtidigt gör allt vi kan för att utplåna vår brunhet, att slippa ge den i arv till våra barn, om vi själva redan gått med på och upprätthåller att svenskhet och människovärde fortsätter vara kopplat till vithet, kan vi ju fråga oss vad vi egentligen tjafsar om. Vi har ju redan accepterat nederlaget.”

    Det går inte att förstå relationer mellan svarta och t.ex. vita personer endast utifrån ”blind” kärlek eller normala skillnader i preferenser.

    • Mr. Hofverberg skriver:

      Hej John! Härligt att du kommenterar och delar med dig av dina tankar. Jag håller absolut med om att det inte går att diskutera relationer, på ett strukturellt plan, mellan svarta personer och vita personer enbart utifrån kärlek. Självklart behöver man ta in både historiska och samtida aspekter i en sådan diskussion. Däremot så tror jag inte att om man tittar på afrosvenskar generellt att de flesta har en vit partner utan jag tror istället att både vita svenskar och vi afrosvenskar själva kan få den uppfattningen utifrån att vi i svensk media (oavsett om vi pratar om tidningar, tv eller radio) sällan får möta svarta par, och när vi väl får möta dem så uppfattas de varken av majoritets-Sverige eller minoritets-Sverige som en del av det svenska samhället. Tänk exempelvis på svarta/afrosvenska par med somalisk-, gambiansk- eller etiopisk bakgrund, som inte sällan bor i områden/på orter som är marginaliserade. Jag är övertygad om att statistik skulle visa att dessa afrosvenska par tillhör en majoritet inom den afrosvenska befolkningen, dvs afrosvenskar som väljer andra afrosvenskar som partners. Men eftersom afrosvenskar som grupp är så pass marginaliserade så syns inte dessa par i områden som t ex Stockholms innerstad och därmed så befästs bilden av att afrosvenskar generellt sett väljer vita partners.

  2. Ofer Maimon skriver:

    Ett par tankar.

    En helt annan förklaring än (internaliserad) rasism är ju klassmässig: Folk som gjort en klassresa upp i tjusiga sfären i Sverige är ju vanligen vita, emedan flertalet alls i landet är vita? Träffar du fler vita så ökar väl den statistiska chansen att du kärar ner dig i en dylik? Medan chansen för såväl vita som svarta att kära ner sig i en svart ökar markant om du är underklass och bor i Rinkeby?

    Och den öppna rasismen i Holland eller Belgien hjälper självklart till att skapa starkare känsla av solidaritet mellan svarta, på samma sätt som solidariteten mellan judar i antisemitiska Sverige är starkare än i betyligt mindre antisemitiska USA. Men det är ju inte sjävlklart att den sitsen är bättre, eller?

    Bra blogg.

3 Pings/Trashbacks för "Veckans intervju – Valerie Kyeyune Backström"
  1. […] Kyeyune Backström tog upp ämnet i förra veckans intervju, så med utgångspunkt från din yrkesroll, vad innebär intersektionalitet för […]

  2. […] har ett ansvar att agera på ett annat sätt. Speciellt afrosvenskar som är offentliga, som t ex Valerie Kyeyune Backström och Kitimbwa Sabuni, har ett ansvar att föregå med gott exempel och visa sig så mycket som […]

  3. […] seminariedeltagare få chansen att lyssna på afrosvenska kulturpersonligheter som till exempelvis Valerie Kyeyune Backström, Judith Kiros, Teddy Goitom, Senay Berhe och Barakat […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

sexton − två =