Veckans intervju – Solange Olame Bayibsa

Hon är Sveriges första afrosvenska ordförande i en kommunfullmäktigeförsamling. I en exklusiv intervju med ”All Afrosvensk Everythang” berättar Solange Olame Bayibsa om sina kongolesiska rötter, sin uppväxt i Bro och varför hon är väl förbered för sitt politiska ämbete.

Solange Olame Bayibsa

Namn: Solange Olame Bayibsa


Ålder: 27 år


Uppväxt i: Bro (Upplands-Bro kommun, Stockholms län)


Aktuell som: Sveriges första afrosvenska ordförande i en kommunfullmäktigeförsamling, ledamot för socialdemokaterna

 

 

 

 

 

Vi börjar som vanligt med den personliga bakgrunden. Hur ser din ut?

– Mina föräldrar kommer från Kongo, Demokratiska Republiken Kongo. Men jag är född i Tanzania och vi kom därifrån till Sverige som kvotflyktingar när jag var två år. Själva flyktingresan var ju inte så dramatisk, eftersom vi var kvotflyktingar, utan det var mer en väntan på om vi skulle bli antagna och till vilket land vi skulle komma.

– När vi sedan kom hit så var mycket redan ordnat och vi fick vänta på att någon kommun skulle ta emot oss. Det blev Upplands-Bro och jag har bott där sedan dess.

Hur var uppväxten i Upplands-Bro?

– Vi hamnade i ett område där vi inte var ensamma, utan det var många som delade liknande historier. Sedan var det ju inte många afrosvenskar som bodde där överhuvudtaget men jag hade ändå många rasifierade runt omkring mig. Området var dock ganska isolerat för det fanns inget pendeltåg ut dit på den tiden, så det var inte så många som valde att flytta ut dit.

– Nu är det helt annorlunda och det bor många fler afrosvenskar där. Men uppväxten har präglat mig eftersom jag inte vuxit upp med många afrosvenskar och vi har heller ingen släkt här i Sverige. Min familj fick släkt ute i Europa ganska nyligen sedan.

Hur stor är det din familj här i Sverige?

– Jag har fyra syskon och de är alla födda här i Sverige. Så jag är äldst i syskonskaran.

Du har nyligen blivit vald till ordförande för kommunfullmäktige i Upplands-Bro kommun. Men hur ser bakgrunden ut till ditt politiska engagemang?

– Jag har alltid känt att jag måste vara en del av förändringen, inte bara sitta och vänta på att någon annan ska göra det åt mig. Det har alltid varit en del av min personlighet. Så när jag har engagerat mig i något så har jag också alltid gått ”all in” i det hela. Jag var till exempel väldigt aktiv inom basket när jag växte upp, inte bara så coach utan också genom att döma matcher och jag satt också i föreningsstyrelser.

– Men jag bestämde mig så småningom för att börja engagera mig politiskt, kanske i lite senare ålder än ändra. Jag började när jag var runt 18-19 år, många andra började när de var 13-14 år.

Jag tänkte precis säga att 18-19 årsåldern lät tidigt men det kanske det inte är inom socialdemokratin?

– [skratt] Nej, jag upplevde det som att det var sent. Många hade redan etablerat relationer inom politiken och kände varandra sedan Unga Örnar. Men det jag gjorde var att läsa på om olika partier, för det var inte självklart att jag skulle hamna hos socialdemokraterna men jag visste ändå vilken typ av värderingar jag hade. Så det blev till slut att jag valde att engagera mig i SSU.

Vilka frågor är det som intresserar dig inom politiken och vilka frågor vill du driva inom socialdemokratin?

– Den senaste tiden så har intresset kring frågor som rör strukturell rasism vuxit men innan dess så var jag främst inriktad på feminism. Så det är främst jämställdhetsfrågor som intresserar mig. Men också utbildnings- och skolfrågor. För jag ser utbildning som ett av de viktigaste verktygen att jämna ut skillnader i samhället.

Vilka förändringar skulle du vilja se inom utbildningsområdet?

– Det viktigaste är att den ska vara likvärdig. Så det ska inte spela någon roll vilket område man bor inom eller i vilken skola man går. Det ska inte påverka din framtid.

– Idag ser vi ju att barn som har föräldrar som inte är välutbildade hamnar väldigt långt efter. Den utvecklingen vill ju jag självklart stoppa.

Nu kommer det en fråga som jag är lite kluven inför att ställa men eftersom situationen ser ut som den gör inom politiken så känner jag ändå att jag måste ställa den. Hur är det att vara afrosvensk politiker, både rent generellt och inom socialdemokratin?

– Utifrån båda perspektiven så sticker man verkligen ut.

Är det då något som du känner att du måste förhålla dig till eller som du vill förhålla dig till?

– Jag känner mer och mer att jag vill förhålla mig till det. För jag tycker det är viktigt att ta med min bakgrund och de upplevelser jag bär på, in i politiken.

Hur påverkar det här dig i ditt arbete som politiker?

– Jag märker ju av att vi inte är många afrosvenskar inom politiken. Men också genom kommentarer som ”vad kul att just du vill engagera dig politiskt, att just du är här”.

– Jag har ju tre faktorer som påverkar mig inom politiken. Det är att jag är ung, kvinna och rasifierad. Det är med att jag är ung förändras ju naturligt med tiden, att jag är kvinna får lite mindre betydelse i takt med att jämställdheten inom politiken ökar men att jag är rasifierad kommer påverka mitt politiska liv under väldigt lång tid framöver.

På grund av dålig representation av rasifierade inom politiken?

– Ja precis. Men sedan så är det klart att de här tre faktorerna kan vara en fördel ibland. För i vissa sammanhang lyfts jag fram, just för att jag är en ung rasifierad kvinna. Jag tycker nog att det kan vara positivt att det görs, eftersom det finns så få rasifierade inom politiken.

– Sedan har jag aldrig känt att partiet har kompromissat med den jag är och mina kunskaper. Ta till exempel detta med att jag blivit vald till ordförande i kommunfullmäktige. Jag har ju suttit i 4 år som andre vice ordförande redan, så jag är väl förbered för den här posten.

För de afrosvenskar som inte har anknytning till Upplands-Bro, beskriv hur kommunen ser ut?

– Jag har ju mest erfarenheter från Bro och där kommer jag ifrån ett område som mest består av hyresrätter, där de finns flest rasifierade, arbetarklass helt enkelt. Jag tycker det är viktigt att använda klassbegreppet.

– Men det är en ganska lantlig kommun. Många ungdomar kanske upplever att det inte finns så mycket att göra men nu som vuxen så känner jag att det faktiskt finns väldigt många aktiviteter för ungdomar. Det finns Ungdomens Hus och det finns fritidsgårdar i både Kungsängen och Bro. Det gäller bara att få ungdomarna att ta sig dit.

I Upplands-Bro så har det ju efter valet blivit en koalition mellan S, MP, C och KD. Det är ju väldigt intressant utifrån flera olika aspekter, särskilt med tanke på resultatet av riksdagsvalet och den regeringsbildning som skett. Hur ser du på koalitionssamarbetet i er kommun?

– Politik på kommunal nivå skiljer sig väldigt mycket från politik på riksplanet. Jag skulle säga att det handlar mer om personkemi och det har också varit avgörande för att konstellationen blivit så här i vår kommun, dvs. vilka kan man tänka sig att samarbete med som parti. Inte bara utifrån politiken utan också utifrån vilka som är engagerade i respektive parti.

– Men det viktigaste för oss har ju varit att inte ge SD makten som vågmästare i kommunfullmäktige. Väljarna har ju gett oss det här valresultatet så vi har ju försökt hitta den bästa lösningen.

Du nämnde Sverigedemokraterna. Det blir ju lätt så i den politiska diskussionen att de blir symbolen för rasismen. Samtidigt så visade ju bland annat afrofobirapporten att rasismen som drabbar afrosvenskar är så mycket mer än enbart Sverigedemokraterna. Vad tänker du som politiker att så mycket i diskussionen om rasism, framförallt i media, är kopplad till SD istället för ett bredare perspektiv?

– Jag tänker framförallt på de här kampanjen som kom dagen efter valet, ”vi är de 87 procenten”. Ok, 87 procent röstade inte på SD men det betyder inte att de här 87 procenten inte använder sig av rasistiska verktyg i sin vardag.

– Problemet med att folk inte tar hänsyn till den strukturella rasismen är att den allt som oftast är omedveten. Den innehåller beteenden som bara ligger där, som folk reproducerar utan att tänka efter. Det är därför jag tycker det är så bra att debatten om afrosvenskars situation har lyfts upp och att vi pratar om det. Jag tycker inte vi ska ge upp, utan jag är glad att vi kämpar på, trots all den kritik som vi får från olika håll.

Vilka saker skulle du själv vilja lyfta fram när det gäller afrosvenskars, och andra rasifierades, situation?

– Jag läste ju din senaste intervju, som du gjorde med Amie Bramme Sey, och jag håller med henne i det hon säger angående representation. Det är så viktigt att vi finns med i alla led. Hon pratade ju till exempel om representationen inom radio, och då inte bara om de som hörs i programmen utan också de bakom produktionen.

– Ta till exempel den här restaurangen, Kåken, som använde n-ordet som namn på en av sina bakelser. Om de hade haft den rätta representationen i alla led så hade den där situationen aldrig uppstått. Så representation är superviktigt. Överallt.

Mot bakgrund av det, vad kan Socialdemokraterna göra för att öka representationen av afrosvenskar inom partiet?

– Vi kan, och behöver, göra jättemycket. Men det krävs också att vi afrosvenskar går in och tar plats.

– Jag tror att vi rasifierade som är aktiva, och som i viss mån är offentliga personer, har ett väldigt stort ansvar att sänka trösklarna för att andra rasifierade ska engagera sig politiskt. Det vill säga, att visa att man inte behöver kunna allt från början för att kunna engagera sig.
Jag kunde inte allt när jag gick med i SSU, utan jag lär mig hela tiden och som person kan du aldrig bli fullärd.

Publicerad i Afrosvensk, Icke-vit, Politik, Rasism, Samhället, Svarta/Afrosvenska kvinnor, Veckans Intervju Taggar: , , , , , , , , , , , , , , ,
0 comments on “Veckans intervju – Solange Olame Bayibsa
1 Pings/Trashbacks för "Veckans intervju – Solange Olame Bayibsa"
  1. […] spännande  intervjuer väntar på att bli publicerade. På söndag så är till exempel ”Veckans intervju” tillbaka. Denna gång får vi möta juridikstudenten och medförfattaren till […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

två × 1 =