Veckans intervju – Mikael Kakeeto

Han är en 22-årig läkarstudent med rötterna i Uganda och Ryssland. Nu vill han hjälpa Socialdemokraterna vinna valet och själv ta steget in i Sveriges riksdag.  

Mikael Kakeeto

Namn: Mikael Kakeeto


Ålder: 22 år


Uppväxt i: Enskede-Årsta (Stockholm)


Aktuell som: Kandidat till riksdagen (plats 51) och Stockholms kommunfullmäktige (plats 13) för Socialdemokraterna

 

 

 

 

 

Mikael Kakeeto – Socialdemokraternas unga afrosvenska talang

Hur ser din personliga bakgrund ut?

– Mina föräldrar kom till Sverige 1983 från Ryssland. Min mamma är född där och min pappa kommer från Uganda. Han hade flyttat till Ryssland för att studera. Vi är fyra syskon i familjen och jag är yngst i den syskonskaran.

– Egentligen så pratade vi inte så mycket politik hemma när jag växte upp utan det kom långt senare. Det var först vid valet 2006 som jag förstod vad politik handlade om och då gick jag i högstadiet. Det var väl då jag fattade att det fanns människor högre upp i samhället som påverkade förutsättningarna för ens tillvaro. Efter den här tiden så började jag fundera ganska mycket när det gäller politiska frågor och i februari 2010 så gick jag med i Socialdemokraterna.

Brukar du resa till Uganda?

– Jag har varit i Uganda en gång, var där för första gången för två år sedan. Det var för att min pappa ville att jag skulle träffa min farmor, som var väldigt gammal, innan hon gick bort.

Hur ser ditt liv ut till vardags?

– Jag är gift och har ett barn, en son som är sju månader. Till vardags så pluggar jag till läkare på Karolinska Institutet och är inne på mitt fjärde år som läkarstudent.

Hur ser du som afrosvensk politiker på de senaste årens diskussioner om rasism och afrosvenskars situation?

– Jag tycker det är positivt att den diskussionen har kommit igång. För jag har ofta sagt att politiken någonstans måste bygga på verklighetens berättelser, dels från alla som står utanför men framförallt från våra egna. När vi hör om erfarenheter om rasism så får vi en helt annan förståelse, inte bara för hur andra människor har det utan också för våra egna upplevelser.

– Ett exempel är att innan jag läste Jonas Hassen Khemiris brev till Beatrice Ask så hade jag egentligen aldrig pratat om hur jag uppfattar att samhället ser på mig eller om frågor som rör rasism och identitet. Men när Khemiris skrev det han skrev så fattade man att ”jag är inte ensam”. Det var något som var väldigt omvälvande för mig och jag grät när jag läste hans öppna brev.

I anslutning kring de här diskussionerna, inte minst efter MKC:s afrofobirapport, så har det också först fram i debatten att ras som begrepp måste lyftas upp. Tycker du att det bör påverka Socialdemokraternas politik och politiken rent generellt i Sverige?

– Ras har ju väldigt länge haft, och har fortfarande, en väldigt negativ klang i Sverige. Jag tror inte att Stefan Löfven har använt ordet ras och jag tror att få etablerade politiker har använt ordet ras. Det beror nog på att människors föreställningar om ordet är att det är ett ord som man använde förr för att beskriva hierarkier mellan olika folkgrupper, hierarkier som skulle ha med biologi att göra. I Sverige har man ju väldigt länge velat ställa sig utanför detta och det har ju att göra med den svenska exceptionalismen, det vill säga uppfattningen om att ”vi är världens mest jämställda land, här finns inga klyftor i samhället och här finns ingen rasism”.

– Därför slår människor ifrån sig när ordet ras kommer upp i sådana här diskussioner. Men när väl folk har förstått att det är sociala konstruktioner vi pratar om så tror jag att det i långa loppet kommer gynna politiken. Det är ju så löjligt att prata om rasism utan att prata om ras. Det är ju som att prata om jämställdhet utan att nämna kön.

Men utifrån detta, håller du med om att Socialdemokraterna (som historiskt sett har varit ett parti som kämpat mot orättvisor och för jämlikhet) inte har lyft upp frågor om rasdiskriminering och afrosvenskars situation lika mycket som vissa av de andra partierna? Och vad beror detta på?

– Ja, jag kan hålla med om det till en viss utsträckning. Om man tar användningen av ordet ras så tror jag dels att det har att göra med den svenska exceptionalismen som jag nämnde tidigare och dels med rädslan för att användandet av det ordet skulle hålla rasismen vid liv.

– Vi talar ju däremot mycket om diskriminering och antirasism. Det är mycket lättare att tala om än om ras. Sen på frågan varför vi inte har lyft upp frågor om afrosvenskars situation lika mycket som andra partier har gjort, på den frågan har jag inte något bra svar tyvärr.

Om du kommer in i riksdagen eller i kommunfullmäktige, vilka frågor vill du driva?

– De frågor som är viktigast för mig personligen är bostäder, klimat och skolan. De är de frågor som jag tycker är viktigast. Men det betyder inte att jag inte kommer driva antirasistisk politik i övrig bemärkelse.

Vilka förslag skulle du vilja att Socialdemokraterna lade i riksdagen eller kommunfullmäktige för att förbättra afrosvenskars situation?

– Merparten av arbetet kommer nog göras på nationell nivå via riksdagen. Det handlar om att öka anslagen till DO men också om att ge hatbrott en egen brottskod hos polisen så att de redan under förundersökning kan rikta särskilda resurser för att utreda dessa. Sen så behöver också Rikspolisstyrelsen få ett nytt av regleringsbrev från regeringen så att hatbrott åter kan prioriteras som brott av polisen.

– Vidare handlar det också om åtgärder som inte är direkt riktade mot afrosvenskar utan mot bredare grupper. Det kan handla om åtgärder för utrikes födda eller för arbetarklassen. Afrosvenskar är ju till exempel överrepresenterade i gruppen som kan betraktas som arbetarklass. Rätt till heltid är en sådan åtgärd och en annan åtgärd är att det inte ska gå att stapla visstidsanställningar efter varandra. Det kommer ju gynna bredare grupper men särskilt afrosvenskar, och särskilt afrosvenska kvinnor som ofta tvingas jobba deltid.

Det är ju uppenbart för alla som följer den svenska politiken att det råder en underrepresentation av afrosvenskar inom alla riksdagspartier. Vad gör Socialdemokraterna för att öka antalet afrosvenska medlemmar samt för att få fler afrosvenskar på ledande poster inom partiet?

– Vi är ute varje dag och försöker värva nya medlemmar, och vi frågar ju i princip alla om de vill gå med i partiet. Däremot så har vi inget som är riktat speciellt mot afrosvenskar där vi går ut och söker upp den målgruppen.

– Victoria Kawesa från Fi har ju till exempel berättat att Fi sökte upp henne men vi i Socialdemokraterna arbetar inte riktigt så utan vi tar in dem som kommer till oss.

Är det en strategi som är hållbar för att öka antalet afrosvenskar inom partiet?

– Ja, jag tror ändå att det är rimligt, om man ger den mer tid. Det är ju ett ständigt pågående arbeta att minska avståndet mellan politiker och vanliga medborgare. Så om man fortsätter med det arbetet och ger det mer tid så tror jag att det löser sig.

Om vi går tillbaka lite till din personliga bakgrund, hur definierar du dig själv när det gäller din identitet?

– Det är en stor och svår fråga. När jag var riktigt liten så tänkte jag aldrig på att jag var mörkhyad (den intervjuades egna ordval, journalistens anmärkning). Men jag påmindes idag om att när jag var liten så var det några barn som hade sagt att jag hade fötts ”ur rumpan” och att jag var skit på alla möjliga sätt. Det är först då jag förstår att jag är annorlunda.

– Det är inte naturligt för mig att sätta ord på min identitet men det görs i relation till omvärlden. Så jag identifierar mig som afrosvensk men det är ingenting jag gör av mig själv, för jag funderar inte så mycket på kategoriserandet av jaget, utan det är i mer diskussioner med andra då det är nödvändigt att kategorisera sig själv. För jag tycker oftast att det känns som att man fångar sig själv när man blir instoppad i en kategori.

Men går det att ha en strukturell analys och föreslå strukturella åtgärder om man själv som rasifierad politiker inte vill definiera sig utifrån en kollektiv identitet?

– Jag förstår vad du menar. När jag tänker på mig själv, helt fristående, så definierar jag mig inte som afrosvensk. Men när vi pratar om maktordningar så är ju det bland det dummaste som finns att inte kunna göra det, för då kommer jag vara blind för det förtryck som jag utsätts för. Så i de sammanhangen är det självklart nödvändigt.

Det finns statistik och aktuella händelser som tyder på att livet för svarta svenska män är väldigt hårt. Hur ser du, som är man och har afrikanskt påbrå, på det?

– Det är tufft. Det är verkligen tufft. Vi har en uppförsbacke hela tiden även om vi har samma kvalifikationer och samma kompetens som alla andra så räcker det inte. Vi måste hela tiden vara lite bättre än alla andra. Men mina föräldrar är båda två högutbildade och de har alltid varit på mig när det gäller utbildning. Så jag har ändå haft det med mig även om vi inte pratat politik.

– Men som exempel kan vi ju ta min pappa. Han var utbildad ekonom när han kom till Sverige. Men han fick aldrig jobb som det här. Han fick inte validera sin utbildning från Ryssland utan skulle göra om allting här. Ofta får vi ju svarta män höra i sådana situationer att vi är lata och att vi ropar rasism så fort vi stöter på problem. Men så är det ju inte och jag känner ingen som gör så. Precis som min pappa så jobbar vi hårt för att ta oss över sådana hinder. Men min pappa kände att det inte var mödan värt så han flyttade till London istället.

Vi avslutar självklart med att du får ge dina bästa argument till varför afrosvenska väljare ska rösta på dig och på Socialdemokraterna.

– Man ska rösta på mig om man vill ha socialdemokratisk politik och om man vill vara säker på att rösta på någon som erkänner att det finns problem med rasism i Sverige. Så man ska inte bara rösta på mig bara för att jag är afrosvensk.

– Det är väldigt viktigt att man tycker det är socialdemokratisk politik som behövs för att bekämpa klass- och könsskillnader. Om man vill ha en stabil politik och vill rösta på ett parti som har löst många samhällsproblem tidigare så ska man rösta på oss.

Publicerad i Afrosvensk, Antirasism, Politik, Ras, Svart identitet, Svarta/Afrosvenska män, Veckans Intervju Taggar: , , , , , , , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

12 + sju =