Veckans intervju – Kitimbwa Sabuni

Han är kanske den person som hållit den afrosvenska fanan högst i Sverige de senaste åren. Med debattinlägg och krönikor, men också hårt arbete i det tysta, så har talespersonen för Afrosvenskarnas Riksförbund oförtröttligt kämpat för afrosvenskars rättigheter och mot afrofobi. Därför kändes det helt logiskt att den första afrosvensken som intervjuas här i bloggen ”All Afrosvensk Everythang” är Kitimbwa Sabuni. Nedan ger han b.la. sin syn på begreppet afrosvensk och berättar också varför han inte deltar i demonstrationer mot rasism.

Foto: Christian Hofverberg
Namn: Kitimbwa Sabuni


Ålder: 37 år


Uppväxt: i Kungsängen


Aktuell som: Organisationsutvecklare, och talesperson för Afrosvenskarnas Riksförbund

 

 

 

 

 

 

Kitimbwa Sabuni sätter den afrosvenska tonen

Vad betyder ordet och identiteten afrosvensk för dig?

– Jag tycker att ordet är väldigt bra. En del personer associerar det enbart till en frisyr men det tycker jag är tramsigt. Afro bör uppfattas som ett prefix i ordet afrosvensk precis som euro uppfattas som ett prefix i ordet eurocentrism, där euro står för europeisk. Så afro betyder helt enkelt afrikan i olika sammansättningar och anknyter därmed till den afrikanska kontinenten. Svensk i ordet afrosvensk bör förstås utifrån det faktum att vi faktiskt talar om svenskar som härstammar från afrikanska länder. Med det följer också vi kommer in på frågor som rör svarta människor, inte exklusivt dock eftersom människor kan definiera sig själva på olika sätt. Till exempel kan man ju vara afrikan utan att vara svart. Men det är helt klart att ordet afrosvensk är en beteckning på en rasifierad person. Så ordet svensk i begreppet afrosvensk är en signal om att vi pratar om människor som härstammar från Afrika som bor i Sverige och som är medborgare i Sverige. Ordet afrosvensk signalerar också att det är till Sverige som vi som svarta svenskar ska centrera våra aktiviteter och våra intressen. Däremot ska man inte se ordet afrosvensk som en längtan efter att få vara en del av någon slags vit svensk gemenskap.

Mot bakgrund av detta, hur ser du på orden mörkhyad och färgad?

– För det första ska man komma ihåg att de här orden är utvalda av vita människor. En av konsekvenserna med att tillhöra en underordnad minoritet som t ex afrosvensk är att du får ett dubbelt medvetande, dvs. jag vet både hur jag tänker utifrån förhållande att jag är en svart person men jag vet också hur en vit person tänker utifrån att jag är svart. Så när man analyserar användningen av dessa ord så måste man utgå ifrån förhållandet att vit är normen. Då blir det väldigt intressant att fråga sig varför vita svenskar är så bekväma med att använda ord som färgad eller mörkhyad. Jag menar att de är det för att dessa ord inte ger afrosvenskar en politisk identitet. Ordet mörkhyad kan exempelvis betyda mörk spanjor i en kontext och en svart person från Ghana i en annan kontext. Färgad är enbart ett rasistiskt begrepp som vita har använt sedan lång tid tillbaka. Orden svart eller afrosvensk implicerar däremot vithet och då synliggörs också den privilegieposition som vita människor har i det svenska samhället.

– Det är därför man i en och samma nyhetssändning kan höra journalister prata om svarta amerikaner eller afroamerikaner för att sedan höra dem säga mörkhyad när de rapporterar om afrosvenskar. Likadant är det när det gäller rapporteringen om Barack Obama. I svenska medier refereras han till som USA:s första svarta president, inte USA:s första mörkhyade president. Jämför det med när vi hade en svensk minister som är svart (Nyamko Sabuni, f.d. integrationsminister & f.d. jämställdhetsminister, syster till Kitimbwa, journalistens anmärkning) och som var den första afrosvenska ministern i Sverige. Hon refererades jämnt och ständigt till som den första mörkhyade ministern i Sverige.

Varför bör vi Sverige, både rent allmänt och i samhällsdebatten, prata om afrosvensk som en identitet och som ett kollektiv?

– Det är en väldigt viktig fråga. Ur moralisk synvinkeln så är alla förtryckta människor offer för någonting och därmed oskyldiga samt moraliskt upphöjda. Samtidigt så har historien lärt oss att det finns inga förtryckta grupper som kommit ur sitt förtryck med mindre än att de själva krävt sina rättigheter och gjort motstånd. Det faller alltså på oss själva som svarta svenskar att göra något. Tyvärr så har vi ju indoktrinerats till att tro att svarta människor aldrig har något aktörskap så många svarta väntar på att bli räddade av vita människor.

– I Sverige så har det blivit så att svarta människor flyr in i, eller tvingas in i, de här liberala fantasierna om att din identitet är något som du enbart skapar helt själv, utan någon som helst interaktion med vad som sker i samhället. Men om man tar mig och dig Christian som exempel, så sitter vi i samma båt utifrån det faktum att vi har likadan hudfärg och därmed så placeras vi också in i en viss position i samhället. Det går inte att ändra på bara genom hänvisa till att vi skapar våra egna individuella identiteter. Så det jag menar är att svarta människor i Sverige måste kunna omfamna den här positionen och agera utifrån den, att prata om afrosvensk som en identitet, som ett kollektiv eller som en grupp är en del i det. På så sätt skapar vi en rasmedvetenhet i Sverige, inte utifrån ett rasbiologiskt perspektiv utan från ett perspektiv där vi ser att ras är en konstruerad identitet och att det har betydelse för olika gruppers position och möjligheter i samhället.

Det senaste året har debatterna och diskussionerna om rasism, afrofobi och antirasism verkligen tagit fart. Vad är dina tankar om det?

– Det känns ju som att det är på tiden. Men det är synd att diskussionen eller debatten nästan hela tiden förs i förhållande till vithet. Jag får t.ex. ofta höra att jag borde anpassa det jag säger eller skriver så att jag ”får med mig folk”. Men det som egentligen menas är att jag ska anpassa mig så att jag får med mig vita svenskar. Det bygger på en förmodan om att jag, eller andra rasifierade debattörer, talar till vita svenskar eller har en diskurs som alltid förhåller sig till vithet. Jag skulle önska att debatten eller diskussionen kunde föras utan att den behövde förhålla sig till vita som norm.

Vilken är den vanligaste missuppfattningen i diskussionen om att vara svart svensk/afrosvensk enligt dig?

– Från vita kritikers håll är ju det vanligaste felet att de inte förstår att när vi pratar om afrosvensk identitet så blottas ju också den ojämlikhet som råder mellan vita svenskar och afrosvenskar. Men det riktigt intressanta är ju hur svarta svenskar ser på begreppet. Det man ser är ju att det är djupa psykologiska faktorer som påverkar hur vi afrosvenskar förhåller oss till begreppet afrosvensk. Mest intressant blir det om vi studerar svarta svenskar som är framgångsrika rent ekonomiskt och/eller massmedialt och deras förhållande till att vara svart/afrosvensk. Det spelar liksom igen roll om du har en våning i Stockholms innerstad eller om du är kändis, det här löftet som det ”färgblinda” Sverige har gett till dig om att bara du blir framgångsrik så kommer du slippa alla de här negativa konsekvenserna av att vara svart, det stämmer helt enkelt inte. Så svarta svenskars öde är kollektivt och vi kan aldrig bli upplyfta så länge inte alla afrosvenskar blir upplyfta. När vi väl förstår det så förstår vi också varför afrosvensk behövs som identitet och begrepp.

Hur ser du på att det finns svenskar med svart hudfärg som inte vill definiera sig som svarta eller afrosvenskar?

– Först och främst så måste man förstå vad begreppet afrosvensk innebär. Afrosvensk är en social kategori, en social konstruktion eller en politisk identitet som man så vill. Sedan måste man titta på om den här sociala kategorin har någon politisk relevans. Har den det så bör man omfamna den, har den inte det så kan man förkasta den. Men det är inte rimligt att avfärda afrosvensk som begrepp med argument som ”jag är mixed-race” eller ”jag är adopterad” etc. Det som avgör är den politiska relevansen och det är ett faktum att om vi tittar på statistiken över svenskars levnadsstandard eller statistiken om hatbrott så ser vi att det i allra högsta grad är politiskt relevant att prata om afrosvenskar som grupp eller identitet.

Bör afrosvenskar delta i de demonstrationer och manifestationer mot rasism som äger rum just nu?

– Jag går inte till dem själv men jag vill ju inte förbjuda någon annan att gå. Men de här demonstrationerna jobbar ju inte mot rasism på det sätt som jag jobbar mot rasism. Ofta riktar sig demonstrationen mot något som det är svårt att vara för, exempelvis demonstrationer med parollen ”vi är emot våld”. Det är ju inte särskilt svårt att ställa sig bakom, jag menar, vem demonstrerar för våld? Det som behövs, i ett antirasistiskt och afrosvenskt perspektiv, är ju demonstrationer eller manifestationer mot den vita privilegiestrukturen.

– Sen är det ett stort problem att vita svenskar är mer engagerade i bevarande av sin egen självbild som toleranta och antirasistiska än afrosvenskar är i kampen för rättvisa och värdighet för vårt folk. I alla fall när det gäller politiska manifestationer. Det viktigaste i slutändan är ändå att vi som afrosvenskar skapar en positiv nationalism för social rättvisa och mot kolonial rasistisk dominans.

Publicerad i Afrosvensk, Debatt, Icke-vit, Identitet, Identitetspolitik, Politik, Ras, Svart identitet, Veckans Intervju, Vithetsnorm Taggar: , , , ,
One comment on “Veckans intervju – Kitimbwa Sabuni
  1. Helena skriver:

    Citat från ovan: ”Ur moralisk synvinkeln så är alla förtryckta människor offer för någonting och därmed oskyldiga samt moraliskt upphöjda.” Vad betyder det? Vad innebär det i praktiken? Är det något Sabuni själv kommit på och formulerat, eller ingår det som del i ett större filosofiskt sammanhang? I så fall, vilket? Vill gärna veta mer om denna tanke.

3 Pings/Trashbacks för "Veckans intervju – Kitimbwa Sabuni"
  1. […] ett annat sätt. Speciellt afrosvenskar som är offentliga, som t ex Valerie Kyeyune Backström och Kitimbwa Sabuni, har ett ansvar att föregå med gott exempel och visa sig så mycket som möjligt i det offentliga […]

  2. […] inleddes med ett tal av Afrosvenskarnas Riksförbunds talesperson, Kitimbwa Sabuni, i vilket han bland annat påminde om att Sverige avskaffade slaveriet så sent som år […]

  3. […] en helt annan sak: Det kommer ingen ”Veckans intervju” idag men nästa vecka är ”All Afrosvensk Everythang” tillbaka med den och då får ni möta Miljöpartiets riksdagskandidater Esabelle Dingizian och […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

2 + 19 =