Veckans intervju – Amie Faal

Hon är en stark afrosvensk kvinna som vågar stå upp för den svarta hudfärgen och mot fördomsfulla patienter. För ”All Afrosvensk Everythang” berättar Amie Fall om sin syn på identitet och vad afrosvenskar bör tänka på i sin kontakt med vården.

Amie Faal

Namn: Amie Faal


Ålder: 47 år


Uppväxt i: Banjul (Gambia)


Aktuell som: Undersköterska på Brommaplans vårdcentral

 

 

 

 

 

Amie Faal vårdar sin rätt som svensk och afrikan

Kan du berätta lite om din bakgrund?

– Jag kommer ursprungligen från Gambia, jobbar som undersköterska och kom hit 1987 för att min pappa var flykting. I Gambia så växte jag upp i huvudstaden Banjul.

Hur skulle du beskriva din identitet här i Sverige?

– Det beror ganska mycket på vilka jag träffar eller umgås med. Med vita svenskar så känner jag mig svensk medan när jag träffar svenskar med afrikanskt ursprung, oavsett vad de kommer ifrån, så identifierar jag mig oftare som afrikan. Jag tror att det beror på att det finns många likheter mellan de olika afrikanska kulturerna och då blir det lättare att identifiera sig som afrikan.

– Ibland kan det också vara väldigt svårt att känna sig svensk, speciellt när jag möter folk som inte vill erkänna mig som svensk. Men jag brukar alltid säga att jag är svensk. Jag bor och jobbar i det här landet, jag är medborgare här så jag är svensk.

Hur står betydelse har det för dig att du är svart?

– En väldigt stark betydelse. Jag brukar säga att den svarta hudfärgen är en fin färg som många vill ha. Vi ser ju hur många vita går till solarium eller ligger och pressar sig i solen. Så det är en färg som egentligen är väldigt uppskattad men som folk inte vågar visa att de gillar eller vill ha, allt på grund av det vi svarta utsattes för under slaveriet.

– Men starkast för mig är människan bakom hudfärgen. För jag är en människa först och främst.

Påverkar din identitet dig i yrkeslivet och på vilket sätt i så fall?

– Ja, jag jobbar ju som undersköterska på en vårdcentral och jag är ensam svart person där, och har varit det under de åtta år som jag jobbat där. När jag började där så mötte jag många patienter som var väldigt elaka mot mig och som använde starka ord mot mig. Men tack vare att jag som person fått väldigt mycket bekräftelse av mina föräldrar när jag var liten så har jag också fått med mig att ingen har rätt att kränka mig. Jag var väldigt älskad som barn och fick veta av mina föräldrar att ingen fick slå mig eller säga elaka saker till mig, det är något som jag har tagit med mig när jag flyttade till Sverige.

– Ofta får vi afrikaner höra att vi kommer från dåliga kulturer men det stämmer inte. Det finns dåliga saker i svensk kultur precis som det finns dåliga saker i afrikanska kulturer. Jag har tagit med mig det bästa från gambiansk kultur och kombinerar det med det bästa i den svenska kulturen. Så efter några år på jobbet så visade jag, inte med ord utan med mina handlingar, vem jag var och efter det så har det mesta vänts till det positiva istället.

Betedde du dig på något annat sätt för att få den här förändringen?

– Nej, jag betedde mig på samma sätt och var samma person. Jag är en person som alltid försöker bemöta andra med respekt och jag står stadigt med fötterna på jorden så de flesta som möter mig inser att jag är en person som inte går att rubba. Men det har också inneburit att jag har varit tvungen gå till domstol med en person som utsatte mig för rasism, trots att han inte ens var min patient!

Mot bakgrund av detta och ditt jobb som undersköterska, hur upplever du att afrosvenskar bemöts inom den svenska sjukvården?

– Jag tycker att folk med utländsk bakgrund generellt sett bemöts sämre än vita svenskar. Det har jag sett själv med egna ögon och det handlar inte bara om några enstaka fall.

Vad behöver ändras inom vården för att förändra detta?

– Folk som jobbar inom vården måste ha empati, och det är ingenting som kan tränas upp utan det ska vara medfött. Så egentligen kan man säga att den svenska vården måste bli mer afrosvensk. Jag tycker att vi afrosvenskar ofta har mer empati än andra, kanske för att vi är uppvuxna i kulturer där vi delar med oss till varandra och tar hand om våra äldre.

Vad bör man då tänka på som afrosvensk när man tar kontakt med vården?

– Det absolut viktigaste att tänka på är att om man inte kan svenska så ska man se till att få en bra tolk, även om bara ska boka tid. Det är viktigt att personalen kan se att det finns någon där som kan språket och som kan de lagar som finns inom sjukvården.

Avslutningsvis, vad tror du behövs för att vi afrosvenskar ska få en starkare gemenskap?

– Jag tror vi måste se varandras lika värde, oavsett om man har gambiansk bakgrund eller, t ex kenyansk bakgrund. Vi måste också se att den här uppdelningen av Afrika som européerna gjorde var konstig, att våra kulturer idag är en blandning mellan de ursprungliga afrikanska kulturerna och europeisk kultur men att likheterna mellan oss afrosvenskar fortfarande är väldigt stora.

Publicerad i Afrika, Afrosvensk, Identitet, Kultur, Svart identitet, Veckans Intervju Taggar: , , , , , , , , , ,
0 comments on “Veckans intervju – Amie Faal
1 Pings/Trashbacks för "Veckans intervju – Amie Faal"
  1. […] här på ”All Afrosvensk Everythang” har de två senaste veckorna fått höra både Amie Faal och Tobias Hübinette ta upp risker och problem för afrosvenskar i den svenska […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

19 + 13 =