Tankar och intryck från Black is the New Black

Gårdagens stora event i Filmrummet, Black is the New Black, innehöll egentligen för många punkter och för många inspirerande människor för att rättvist kunna sammanfatta i ett blogginlägg. Men om jag ska nämna några höjdpunkter så blir det bland annat när Barakat Ghebrehawariat, i panelsamtalet om skiftande perspektiv inom kulturutövande och kulturproduktion, betonade vikten av att institutioner och organisationer måste se till att sätta upp jämlikhetsplaner med konkreta mål som är mätbara och helst juridiskt bindande.

Andra medverkande som gjorde ett starkt intryck var performanceartisten Francine Agbodjalou, som i sitt performance involverade oss alla i publiken genom en mycket uppskattad danslektion. Ett lektion som handlade lika mycket om normer inom dans, och exkluderingen av svarta kroppar, som själva rörelserna som vi gjorde. Vi fick också fylla i ett ”teflontest-Bingo”. Ett test där man utifrån sin yrkesbakgrund skulle fylla i hur ofta man upplevde friktion i sin yrkesutövning på grund av normer kring exempelvis hudfärg, sexualitet eller klass. 

Teddy Goitom och Senay Berhe från Stocktown medverkade också under dagen och presenterade både bakgrunden och framtiden för deras nyligen lanserade projekt Afripedia.

Ett annat mycket spännande projekt som vi fick ta del av var regissören Theresa Traore Dahlbergs kommande dokumentärfilm ”Ouaga Girls”, som handlar om ett par unga kvinnor i Burkina Faso som studerar till bilmekaniker.

Judith Kiros och Valerie Kyeyune Backström från Rummet medverkade också i två olika panelsamtal, och bidrog (som vi läsare av deras texter är vana vid) med kloka ord och tankar om perspektiv som ej bör glömmas bort. Judith Kiros tog bland annat upp frågan om det verkligen kan betraktas som normbrytande att lyfta upp den afrikanska medelklassens bild av Afrika som kontinent. Hennes eget svar på den frågan var att det möjligen är det, men antagligen inte om man ser frågan utifrån ett globalt perspektiv.

Störst intryck på mig under eventet gjorde dock Johannes Anyuru med sin högläsning ur hans egen bok ”En storm kom från paradiset”. Jag tror nog inte att jag var ensam i publiken om att känna starka (och för min egen del, jobbiga) känslor välla upp ur bröstet. Så tack för den högläsningen Johannes Anyuru. Det var en kort läsning men det var tio minuter som jag tror att många av oss som var där kommer att bära med oss väldigt länge.

Filmrummet - Black is the New Black

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sist men inte minst så måste jag givetvis tacka för det initiativ som Baker Karim har tagit genom att skapa detta event. Jag hoppas på flera liknande event i framtiden och jag räknar med att Svenska Filminstitutet, liksom alla andra kulturinstitutioner i Sverige, nu bör förstå att behovet av att presentera andra bilder än de rådande stereotyperna om afrosvenskar likväl som afrikaner är enormt stort och att en sådan förståelse bör återspeglas, både i det arbete man bedriver och i representationen bland medarbetare och chefer.

 

Publicerad i Afrika, Afrikanska diasporan, Afrosvensk, Event, Film, Kultur, Musik Taggar: , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

tolv − tre =