Kan vi afrosvenskar se varandra när ”de svarta stjärnorna” inte lyser?

Fotbolls-VM för herrar pågår just nu i Brasilien. Det tror jag få har missat (oavsett om de vill det eller ej). Mycket har sagts och skrivits om detta mästerskap, och ännu mer förtjänar att tas upp till debatt. För oss afrosvenskar innebär turneringen en chans att visa vår kärlek för, och vår gemenskap med, den afrikanska kontinenten och den afrikanska diasporan.

Tyvärr så har det ju, rent sportsligt, gått sådär för de afrikanska landslagen i vm hittills. Elfenbenskusten fastnade i en grekisk tragedi (ja, jag vet att det där var en klyschig mening men det går knappt att beskriva på ett bättre sätt), Nigeria bör helst klara minst oavgjort mot Messi & co. ikväll, och Ghana får hoppas på att Tyskland-USA inte blir detta mästerskaps ”due-due”.

Men oavsett resultaten för de afrikanska lagen eller den spelmässiga kvaliteten de har visat upp (många skulle kanske säga bristen på spelmässig kvalitet) så har vi afrosvenskar hejat på våra afrikanska bröder när de har kämpat för att göra mål och vinna matcher. Vi har skrivit på Facebook, proklamerat vår kärlek på Twitter och uttryckt våra sympatisier på Instagram. Jag själv är inget undantag. Med illa dold stolthet har jag också mött en hel del afrosvenska systrar och bröder (på t-banan, på föreläsningar, ja lite överallt) som påtalat att den afrikanska diasporan har en framskjuten roll hos lag som Colombia, Ecuador och Honduras. Kärleken för de afrikanska lagen och spelarna från den afrikanska diasporan har varit total. En underbar känsla helt enkelt. Men…

Varför kan det inte jämt vara så här? Varför behöver vi afrosvenskar se The Black Stars vackra fana vaja på fotbollsplanen för att känna oss som en del av en gemensam svart stjärnhimmel?

 

 

 

 

 

 

Nu invänder säkert några av er att detta bara är en del av en utveckling där sport blivit en av de sista bastionerna där gemensam nationalistisk glädjeyra kan uttryckas utan några större hämningar. Andra kanske vill påtala att det både finns historiska och samtida konflikter mellan afrikanska länder som påverkar relationerna mellan afrosvenska subgrupper. Jag underskattar inte dessa aspekter men jag vill ändå resa frågan: om vi afrosvenskar kan titta på fotbolls-VM och känna gemenskap med Afrika som kontinent och/eller den afrikanska diasporan som grupp, varför kan vi inte jobba för en starkare gemenskap i den afrosvenska vardagen? Frågan är ställd till oss alla. Till dig som läser likväl som till mig själv.

För om en kongoles kan heja på Kamerun, om en afrocolombian kan hålla tummarna för Ghana, och om en somalier kan hoppas på Nigeria, ja då borde vi afrosvenskar kunna göra gemensam sak. Utan att ”svarta stjärnor” leder oss på vä…

Ah, sorry, måste avbryta! Den där j-vla Messi gjorde mål!

 

Taggar: , , , , , , , , , , , ,
2 comments on “Kan vi afrosvenskar se varandra när ”de svarta stjärnorna” inte lyser?
  1. Rahwa skriver:

    Har precis hittat hit via Afrosvenskarnas hemsida. Ville bara säga hej och berätta att jag uppskattar det du gör här.

    • Mr. Hofverberg skriver:

      Hej Rahwa! Tack för dina uppskattande ord, de värmer verkligen!
      Fortsätt att följa bloggen och sprid gärna info om den till familj, vänner och bekanta så blir vi afrosvenskar starka tillsammans.
      Ha en fortsatt fin vecka!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

sjutton − 15 =