Nytt avsnitt av Afripedia imorgon

För er som inte har sett den än så vill jag tipsa om dokumentärserien och plattformen Afripedia, som tagits fram av regissörerna Teddy Goitom och Senay Berhe.

Afripedia

 

 

 

 

Tredje avsnittet i serien går imorgon kl 22.20 på Kunskapskanalen (och kan också ses på URPlay).

Teddy Goitom är också grundare till den välkända plattformen Stocktown, som ni självklart också bör kolla in om ni inte redan gjort det.

 

Taggar: , , , , ,

Minnesdag imorgon för slavhandelns offer

Imorgon torsdag den 9:e oktober så bjuder Afrosvenskarnas Riksförbund in till en tillställning för att hedra minnet av den transatlantiska slavhandelns offer.

Minnesdag 9e oktober

 

 

 

 

 

 

 

 

Den nionde oktober 1847 avskaffade Sveriges transatlantiska slavhandel, i och med friköpandet av de sista afrikanska slavarna på den av Sverige koloniserade ön Saint-Barthélemy. Afrosvenskarnas Riksförbund har sedan länge arbetat för att denna dag ska uppmärksammas, inte minst för att kunskaperna om Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln och kolonisationen ska öka.

På Bohusgatan 25 så kommer det imorgon hållas ett par korta tal, en minnesceremoni och också ett panelsamtal där inbjudna politiker kommer diskutera bland annat frågan om ett minnesmonument i Stockholm för den svenska transatlantiska slavhandelns offer.

Om du har tid och möjlighet så tycker jag att du som afrosvensk ska ta dig dit för att visa ditt stöd och också för att ta chansen att påverka politiker i frågor som rör oss afrosvenskar.

Vad: Minnesdag för Sveriges avskaffande av den transatlantiska slavhandeln


När: Torsdag 9:e oktober kl 18.15


Var: Café Pan-Afrika, Bohusgatan 25 (t-bana Skanstull)

Taggar: , , , , , , , ,

Veckans intervju – Zimzon Lelo

Han blev mobbad i skolan, petad från fotbollslaget när han var sju år och en knäskada förstörde hans proffsdrömmar. Nu jobbar han som fitnessexpert, modell och hjälper andra utmana sig själva ”in the Zimzone”.

Zimzon Lelo

 

Namn: Zimzon Lelo


Ålder: 29 år


Uppväxt i: Rågsved


Aktuell som: Fitnessexpert, personlig tränare och modell

 

 

 

 

 

 

 

 

Hur ser din personliga bakgrund ut?

– Jag är uppväxt i Rågsved, som är en förort i södra Stockholm. Överhuvudtaget så rörde jag mig mycket i Stockholms södra delar, bland annat Östberga. Men även i Stockholms innerstad så höll jag mig på den södra sidan, runt Medborgarplatsen och Mariatorget.

– Min uppväxt var väldigt färgglad, speciellt tillsammans med mina syskon. Vi hade en oerhörd fantasi och väldigt kul ihop. Tillvaron var lite som en Disneyfilm och när jag gick på ”lekis” så tänkte man inte på hur folk såg ut eller vilken hudfärg de hade. Jag visste ju självklart att jag var svart men det var inget som pekades ut eller gjordes någon stor grej av.  Men när jag var sju år så hände någonting. Då började jag skolan och då fick jag höra saker som ”där är den n*g*rn”, ”där är den där svarta killen”. I min första skola, Hagsätraskolan, så utsattes jag också för mobbning på grund av min hudfärg. Så jag bytte skola i årskurs två, från Hagsätraskola till Rågsvedsskolan. Dels för att vara närmare mina syskon men också för att inte vara lika utsatt.

Hur blev det efter att du hade bytt skola?

– Det blev lite bättre. Majoriteten i klassen var fortfarande vita svenskar och jag var den enda svarta killen i min klass. Men sedan så kom det en ny kille till klassen och han var från Etiopen. Så jag fick ta hand om honom i början och hjälpa honom med svenskan bland annat. Men han blev också en trygghetsfaktor för mig, eftersom jag inte var ensam svart person i klassen längre.

– Men jag minns också att det skiljde sig väldigt mycket mellan mig och mina vita svenska kompisar. När jag gick hem till dem så fick jag sitta och vänta när de åt middag med sina familjer. Jag var ju van vid att när någon kom hem till vår familj, och vi skulle äta, så åt de givetvis med oss också.

Vilka intressen betydde mycket för dig under din uppväxt?

– Idrotten. Jag spelade fotboll och den hjälpte mig oerhört mycket med att komma in i det svenska samhället. Men också med saker som moral, etik och social kompetens. Jag spelade i Rågsved men jag blev petad när jag var sju år. Det var nog min första upplevelse av att bli bortvald men jag tror också att det är från den händelsen som jag fått min inställning att inte lyssna på när folk säger att saker inte går att göra. ”Nej”, ”kan inte”, ”det är omöjligt”, sådana typer av inställning existerar inte för mig.

– Jag hade uppehåll i ett år från fotbollen. Två kompisar till mig som spelade i Djurgården frågade mig en dag om jag ville komma med och provträna, så då gjorde jag det och det gick väldigt bra. Så jag spelade där från att jag var runt åtta-nio år till att jag blev tretton år.

Hur ser din koppling till den afrikanska kontinenten ut?

– Jag är född i Angola och kom hit till Sverige med mina föräldrar när jag var några månader gammal. Min mamma är från Kongo och min pappa är från Angola. Så det är den kopplingen jag har till den afrikanska kontinenten.

– Hemma så levde vi ett väldigt afrikanskt liv. Vi åt afrikansk mat och pratade lingala, som är ett av språken som talas i Kongo. Tyvärr fick jag dock inte lära mig portugisiska.

Var bor du idag?

– Idag så bor jag i London och jag har bott där i cirka tio år. Jag flyttade dit samma år som jag skulle fylla tjugo. Man kan säga att jag fick en liten uppenbarelse strax innan jag flyttade dit. För jag är en oerhörd drömmare, inga drömmar är för stora eller för små för mig. Jag kände att jag inte skulle kunna uppfylla dessa drömmar om jag bodde kvar i Sverige, på grund av hur det svenska samhället är byggt. Känslan var att jag inte skulle få samma möjligheter som en vit svensk, trots att jag pratade korrekt svenska, kunde artikulera mig och att jag var villig att jobba hårt för det jag ville uppnå. Så jag valde mellan att flytta till London, Paris eller Belgien. Valet föll på London. Men jag fick en liten chock när jag landade i Luton första gången och det stod en svart tulltjänsteman där som kollade mitt pass.

– Jag hade ju en väldigt negativ bild av vilka jobb vi svarta kunde få i Sverige och nu kom jag till England där det stod en svart person som hade ansvaret att kontrollera folks pass. Det var en jättestor grej för mig. Sen när jag kom till London så såg jag svarta män som gick runt i kostym, svarta män som körde fina bilar och svarta män som hade bra jobb. Det var inga som såg ner på dem eller som kallade dem för nedsättande ord. Då tänkte jag att ”här ska jag vara”, ”här trivs jag”. Ju längre tiden har gått så har jag givetvis sett att rasism även finns i London men det finns en helt annan vana bland folk att se och umgås med människor med annan bakgrund än den vita, och det har också löpt jämsides med hur London som stad har utvecklats.

Vad var anledning till att du flyttade till London?

– Anledningen till att jag flyttade dit från första början var ju att jag skulle bli fotbollsproffs. Men jag hade egentligen inga kontakter inom den branschen där, utan jag åkte dit för att ta chansen att uppfylla mina drömmar.

– Det gick ganska bra och jag spelade som ”semi-professional” i fyra-fem år i de lägre divisionerna. Tyvärr så slet jag av ledbandet i mitt ena knä när jag var 24 år. Men då väcktes min inställning att ingenting är omöjligt till liv igen.

På vilket sätt då?

– Jo, när jag låg där på operationsbordet och läkarna sa att det kan ta upp till ett år innan du kan gå ordentligt så tänkte jag bara ”aldrig i livet”. Så jag bestämde mig för att jag skulle delta i min första bodybuildingtävling. Jag hade ett år på mig innan jag skulle upp på tävlingsscenen.

– En del av mina kompisar trodde inte att jag skulle klara det, jag gick ju runt med gipsat ben. Men jag hade utbildat mig till personlig tränare strax innan jag blev skadad, bara för att ha något att falla tillbaka på om det inte skulle gå bra med fotbollen. Så jag körde på med rehab samtidigt som jag började förbereda mig för tävlingen. Sen var dags för tävling, man skulle upp på scen och jag var ju lite nervös så klart. Så jag stod där uppe när de skulle annonsera vem som hade vunnit och jag förstod att det var jag hade tagit hem segern efter att de hade berättat vilka som kom trea respektive tvåa.

Vad fick den här segern för betydelse för dig?

– Den satte fart på min karriär som personlig tränare och jag fick bland annat lägga upp ett 3-månaders träningsprogram i tidningen Muscle & Fitness, som är ett av världens största fitnessmagasin. Samarbetet med den tidningen har också fortsatt och jag är med i månadens nummer med ett ”tire workout”-program.

– Men hela min bakgrund har hjälpt min utveckling inom hälsobranschen generellt. Dels genom att min attityd stärkts men också genom att jag kan använda allt det jag har upplevt, både framgångar och motgångar, och lättare sätta mig in i mina klienters utmaningar. Så det hjälper mig att jag har en ”story” bakom mig.

Jag har ju haft möjligheten att testa på ditt träningskoncept, och nästan aldrig känt mig så slutkörd men samtidigt också känt att jag verkligen tränat ordentligt. För de som ännu inte har testat ditt koncept, kan du berätta vad det heter och vad det går ut på?

– Mitt träningskoncept som jag byggt upp kallar jag för Zimzone. Jag tar dig kort och gott in till min ”zone”. Konceptet bygger på tre saker; fitness, kost och ”lifestyle consulting”. Det utgår ifrån att om du vill få resultat av din träning så måste allt annat runt omkring dig fungera, dvs. kosten och hur du lever ditt liv.

– När det kommer till träningen så gillar jag att man använder sin egen kroppsvikt som motstånd, för jag gillar att bygga upp människor från grunden. Det är många som gillar att lyfta vikter på gymmet men jag anser inte att det är det primära, utan det är externa saker som du använda dig av när du nått full kapacitet i att kunna behärska och kontrollera din egen kropp. Men fram till att du når dit så bygger konceptet mycket på att du ska använda din egen kroppsvikt.

Avslutningsvis, det kommer ju mer och mer statistik och forskning som visar att afrosvenskar som grupp är väldigt utsatta inom en rad olika områden, hälsa är tyvärr inget undantag. Vilka är dina tips, med utgångspunkt från din yrkesroll som fitnessexpert och personlig tränare, till afrosvenskar när det gäller hälsa och träning?

– Nu blir det lite marknadsföring här men på min hemsida så lägger jag upp olika övningar som man kan göra hemma. Så ett bra tips är att kolla in min sajt. Sen är min upplevelse att vi afrikaner rent generellt kanske inte känner att hälsa och träning är något som berör oss, utan många känner väl att ”we are strong people”. Det finns en stolthet som gör att många tänker att ”jag blir inte sjuk” men precis som du säger så finns det ju mycket som tyder på att många inom den afrosvenska gruppen drabbas av till exempel diabetes, högt blodtryck och olika typer av cancer. Sen är det klart att om du som afrosvensk har ett fysiskt krävande jobb så blir det ännu viktigare att du tar hand om kropp. Då gäller det att släppa på den här stoltheten vi bär på och göra de där armhävningarna hemma. För man kan förändra så mycket med väldigt små medel.

– Men jag tror också att det är viktigt att afrosvenskar läser på mer om träning och hälsa samt att vi afrikaner/afrosvenskar som jobbar inom de här områdena kommer ut mer inom gruppen och bidrar med våra kunskaper.

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Intervjuer att se fram emot under hösten och vintern

Brothas ‘n’ Sistas, som ni säkert noterat så blev det ingen ”Veckans intervju” den här veckan. Men under hösten och vintern kan ni se fram emot riktigt spännande intervjuer. Bland annat med mannen här nedan, som skapat träningskonceptet ZimZone.

Zimzone offical

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Andra intervjuer som ni kan se fram emot, och som ni absolut inte ska missa, kommer ske med bland annat Amie Bramme Sey, Fanna Ndow, Barakat Ghebrehawariat och Mohamed El Abed.

Så håll koll på ”All Afrosvensk Everythang” under hösten och vintern, och glöm inte bort att dela info om hemsidan & bloggen till alla afrosvenska systrar och afrosvenska bröder ni känner!

Taggar: , , , , , , ,

Bejublad föreläsning av Salem Yohannes

I onsdags så bjöd Afrosvenska Akademin och Café Pan-Afrika Youth in till en föreläsning med statsvetaren Salem Yohannes. Det blev en enormt välbesökt och bejublad tillställning, där Salem Yohannes examensarbete ”Don’t touch my hair” skapade många diskussioner och stundtals het debatt i publiken.

”All Afrosvensk Everythang” passade på att ställa några korta frågor till Salem Yohannes efter hennes mycket uppskattade framträdande.

Salem, för de som inte hade möjlighet att vara med här ikväll, kan du bara kort sammanfatta vad din C-uppsats handlar om?

Salem Yohannes

– Yes, mitt syfte med uppsatsen är att beskriva professionella hårnormer kopplade till offentlig förvaltning, att titta på hur de här svarta kvinnorna ser ut, vilket typ av hår de har, och hur de här normerna speglas mot uppfattningar av vad som är professionellt svart hår.
Så jag har bett sju svarta tjänstekvinnor att beskriva hur deras arbetsmiljö ser ut, vilket typ av hår deras kollegor har och de själva har. Sedan har de själva fått beskriva vad de anser vara professionellt svart hår, utifrån vad de tycker är vackert, kvinnligt och lämpligt att ha i offentlig förvaltning.

– Så kort sammanfattat, afrohår i offentlig förvaltning.

Hur har mottagande varit av din C-uppsats i den akademiska världen?

– I den akademiska världen är den väldigt välkommen och den betraktas som unik. Folk säger att den är ”utanför boxen”, att den är kreativ och att den ligger i tiden. Just att det är personliga erfarenheter som lyfts fram på konkreta arbetsplatser, i en specifik kontext, gör ju att den är väldigt verklighetsförankrad, och det gör i sin tur att den är väldigt uppskattad.

Hur har du tänkt följa upp den här C-uppsatsen och vad skulle du vilja se andra människor göra utifrån de resultat som ditt examensarbete gett?

– Jag vill ju elda på ett samtal om det här ämnet, på individnivå men också rent allmänt i samhället samt inom den akademiska världen. Sedan vill jag att folk accepterar och på riktigt erkänner att lika mycket som kön (om vi tänker relationen män-kvinnor) spelar roll i det svenska samhället, dvs. att det finns en hierarki i den relationen, så spelar sociala konstruktioner som till exempel ras en stor roll och där finns också en tydlig hierarki i det svenska samhället. Det missgynnar klart och tydligt svenskar med svarta kroppar. Jag vill att detta erkänns och att vi tillsammans kan arbeta fram praktiska åtgärder som gör så att vi kan utjämna dessa orättvisor så att alla får samma förutsättningar i det svenska samhället.

– För mig handlar detta väldigt mycket om representation, om att ta plats helt enkelt. Men då måste vi erkänna att rasism utgör en stor del av vårt samhälle, att rasism är strukturellt, att den finns i alla våra institutioner, och att den medför allvarliga konsekvenser i afrosvenskars liv.

 

Självklart kommer ”All Afrosvensk Everythang” se till att fixa en ”veckans intervju” med Salem Yohannes framöver. Så håll utkik efter den och tveka inte att ta chansen att besöka Salems föreläsningar när ni har möjlighet.

Här nedan följer lite fler bilder från Café Pan-Afrika Youth och Salem Yohannes föreläsning ”Don’t touch my hair”:

Café Pan-Afrika Youth 24e september_1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Café Pan-Afrika Youth 24e september_2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Café Pan-Afrika Youth 24e september_3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Café Pan-Afrika Youth 24e september_4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Café Pan-Afrika Youth 24e september_5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Café Pan-Afrika Youth 24e september_6

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Salem Yohannes_bild3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Café Pan-Afrika Youth på onsdag – ”Don’t touch my hair”

Salem Yohannes - dont touch my hair

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu på onsdag 24:e september kl 18 anordnar Café Pan-Afrika Youth en föreläsning med statsvetaren Salem Yohannes. Hon kommer då presentera sitt examensarbete ”Don’t touch my hair”. Det är en C-uppsats  som tar upp maktstrukturer och normer i det svenska samhället som exkluderar minoritetsgrupper, med fokus på svarta/afrosvenska kvinnor.

Salems uppsats utgår ifrån svart hår (afrohår) som markör för ras, precis som hudfärg, och följer sju svarta tjänstekvinnor i deras uppfattningar och erfarenheter av ett professionellt utseende i yrkeslivet.

Läs mer om eventetAfrosvenska Akademins hemsida

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Veckans intervju – Lamin Jammeh

Möt en ung afrosvensk man med stora politiska ambitioner och drömmar om ett jobb inom Afrikanska Unionen. För bloggen berättar han om sitt deltagande i Afrosvenska Akademin, sitt hem Vårby Gård och vad han skulle vilja säga till Stefan Löfven.

Lamin Jammeh

Namn: Lamin Jammeh


Ålder: 18 år


Uppväxt i: Vårby Gård (Stockholm)


Aktuell som: deltagare i Ledarskapsprogrammet på Afrosvenska Akademin och studerande på Internationella Engelska Gymnasiet Södermalm
 
 
 

Lamin Jammeh – med siktet inställt på Afrika

Hur ser din personliga bakgrund ut?

– Jag är född och uppväxt i Stockholm men mina föräldrar är födda i Gambia. Mamma och pappa bodde i Bredäng när jag var liten men sedan så flyttade min mor till England när jag var tio år så då bodde jag kvar med pappa, fast i Vårby Gård. År 2008 så flyttade jag till Nottingham i England och gick i skolan där. Jag flyttade tillbaka till Sverige år 2012.

– Det känns som det var i England som jag på allvar började märka skillnader mellan olika gruppers tillvaro. Men jag har alltid varit medveten om detta på något sätt för sådant märktes redan på dagis.

Vad var den största skillnaden mellan England och Sverige när det gäller situationen för oss svarta?

– Skillnaden mot Sverige var att i England var man mer medveten om problem som till exempel rasism och man fick mer utbildning om det. Sen var också gemenskapen mellan svarta starkare och det fanns alltid någon som man kunde vända sig till.

Det går ju inte att undvika det här med valet. Hur känner du som ung afrosvensk man inför valresultat?

– Jag ska inte ljuga, det var lite förväntat. Men att resultat skulle vara så här dramatiskt och så här dåligt, det hade jag inte kunnat förvänta mig. Fast på något sätt så visar resultatet hur Sverige verkligen ser ut, det visar Sveriges ”rätta jag” inför världen.

– För den svenska självbilden är att ”vi är toleranta”, vi är till exempel för feminism. Men istället för att Feministiskt Initiativ kommer in i riksdagen så har vi ett rasistiskt parti där istället. Det är störande att 13 procent tänker på ett visst sätt. Visserligen är det säkert fler än de tretton procenten som tänker rasistiskt men det är ändå störande att ett parti som bara vill bidra med negativa saker kan komma så långt.

Hur går snacket bland dina kompisar om valresultatet och hur det kan påverka er?

– Bland mina vänner så går nog snacket att resultat av valet är lite skrämmande. Men vi säger till varandra att ”kampen är inte slut, det här inte över”. För det här är någonting som man kan besegra. Men det är lite blandade tankar och åsikter bland mina vänner men vi sitter alla i samma båt … och som sagt, kampen fortsätter.

Om vi går tillbaka till dina erfarenheter från England och jämför med Sverige, hur ser du på den jämförelsen som ung afrosvensk man?

– I England så finns det en större medvetenhet och en gemenskap bland svarta. Men det betyder inte att man ser ner på andra grupper. I Sverige så är folk mer individualistiska, vilket jag tror är dåligt för oss svarta eftersom man inte har någon att vända sig till när man blir påhoppad eller attackerad.

– Det är därför jag tycker att organisationer som Afrosvenskarnas Riksförbund och Afrosvenska Akademin men också plattformar som din blogg, samt en massa andra initiativ som andra skapar, är bra för det skapar en känsla av gemenskap bland oss svarta svenskar.

Du nämnde Afrosvenska Akademin. Kan du berätta lite kort vad ni gör där?

– Vad vi gör är att vi lär oss om verktyg och strategier mot rasismen. Vi lär oss om normkritiskt tänkande, vi lär oss om vithetsnormen och vi får också sponsring av Kaya Fitness. Så det är en plattform där vi kan gå ihop som en grupp, en plattform där man inte behöver känna att man måste ha garden uppe hela tiden. Det är en plattform där du kan slappna av eftersom du vet att du inte kommer bli påhoppad för din hudfärg.

– Det känns som om man lär sig något nytt varje gång man är där. Vi har ju till exempel ledarskapsprogrammet där vi bland annat gör podcasts och har event genom Café Pan-Afrika Youth.

Vad gillar du själv mest med Afrosvenska Akademin?

– Det jag gillar mest är att umgås med mina kamrater och träffa lärarna/ledarna. Men något som också gör det roligt är att jag får lära mig om mig själv. För jag har alltid gillat historia, men att jag får lära mig mer om mitt folk gör det hela mycket mer intressant. Det gör så att jag blir engagerad i något som jag brinner för.

– Jag tror att varenda person, som sitter i min sits, har letat efter sådana här plattformar väldigt länge men inte kunnat hitta det. Men nu när det finns, då är känslan bara ”wow”!

Vad bör svenska politiker göra för att förbättra tillvaron i förorter som Vårby gård, som du själv är uppvuxen i?

– Svenska politiker, speciellt afrosvenska politiker, bör ta upp problemen med rasism och afrofobi i riksdagen. Det bör särskilt satsa på att ändra det man lär ut i skolan. För som det ser ut nu så är det vi får lära oss extremt eurocentriskt, inte bara för afrosvenskar utan för alla rasifierade personer.

– Sen så måste de också ta uti med hatbrotten mot afrosvenskar. Jag tycker politikerna ska läsa in sig på den Afrosvenska Agendan och på MKC:s afrofobirapport.

Om vi vänder på det, vad tycker du att afrosvenskar som bor i förorter, till exempel Vårby Gård, bör göra för sig själva för att förbättra sin livssituation?

– Det handlar om utbildning. Utbilda dig själv men det handlar också om att veta var man kommer ifrån och vara medveten om vad Afrika, och vi afrikaner, har skapat. För då klär man av det här självhatet som finns bland oss. Även om du inte inte kommer direkt från Afrika utan från den afrikanska diasporan så måste du ändå försöka stärka dina band till den afrikanska kontinenten.

– Vi vet ju det fanns en afrikansk närvaro i Europa lång tid tillbaka, det fanns en afrikansk närvaro i Asien, det fanns till och med en afrikansk närvaro i Amerika innan Columbus kom dit. Så det handlar om att lära sig och att läsa mycket.

I media så beskrivs förorten ofta väldigt fördomsfullt. Om du skulle beskriva vad Vårby Gård är för dig, hur skulle du beskriva det då?

– Som mitt hem. Det är där jag känner mig hemma, det är min del av Sverige. Om vi tar andra förorter som exempel, Bredäng, så är också den en del av mitt hem.

– Rasism förekommer så klart även i dessa förorter men när jag är i Vårby Gård eller Bredäng så behöver jag inte tänka lika mycket på att hålla upp garden.

Du nämnde innan intervjun att du vill satsa på att bli politiker. Hur ser dina drömmar och planer ut när det gäller det, och när det gäller yrkeslivet generellt?

– Jo, jag har stora drömmar. Riktigt stora drömmar. Jag vill bli politiker eller i alla fall jobba med samhällsfrågor. Helst vill jag plugga statsvetenskap och ekonomi. För jag tycker det är väldigt viktigt att vi som svarta skapar oss något eget. Våra egna företag, vår egen ekonomi, våra egna entreprenörer. Annars kommer vi bara vara ”servants” till den vita mannen hela tiden. Därför är ekonomi väldigt viktigt.

– I framtiden vill jag gärna jobba i Afrika. För jag gillar inte bilden som västvärlden sprider om Afrika och jag gillar inte heller vad vissa av de afrikanska ledarna gör där nu. Så drömmen är väl att jobba inom Afrikanska Unionen, vara med att skapa en större afrikansk enighet och ta makten från västvärlden.

Så med dina politiska ambitioner i bakhuvudet, och för att återanknyta till där vi började:
Om du hade Stefan Löfven här framför  dig just nu, vad skulle du säga till honom då?

– Om jag fick chansen att prata med Stefan Löfven skulle jag säga att det är synd att han hellre vill jobba med Centern och Folkpartiet än med Vänsterpartiet.

– Så min fråga till honom skulle nog vara: Vad skulle Olof Palme ha gjort?

 

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Afrosvensk sammanfattning inför valet

Vi fortsätter att prata om valet, framförallt om riksdagsvalet men glöm inte bort att kommun- och landstingsvalet kan få stor betydelse i din afrosvenska vardag. Så underskatta inte de röster du lägger i dessa val. För rösta är ju klart att du ska göra. Det är inte det enda sättet att påverka den politiska makten i Sverige men det är ett av de starkaste verktygen att använda det för. Sen om det är det absolut starkaste och mest effektiva sättet, det kan vi debattera och diskutera längre fram i ett annat blogginlägg. 

Så afrosvenskar, gå till vallokalerna imorgon eller förtidsrösta idag!

Här på bloggen så har jag ju under de senaste veckorna och månaderna träffat ett antal politiker. Om du som afrosvensk väljare inte har bestämt vilket parti och vilken kandidat (om du har tänkt sätta ett personvalskryss när du röstar) du har tänkt rösta på så tycker jag att du ska läsa intervjuerna med dessa politiker. Du hittar länkarna till intervjuerna här nedan:

Victoria Kawesa

 

 

 

Victoria Kawesa från Feministisk Initiativ

 

Monia Benbouzid och Esabelle Dingizian

 

 

 

 

Mona Benbouzid och Esabelle Dingizian från Miljöpartiet

 

Mikael Kakeeto

 

 

 

Mikael Kakeeto från Socialdemokraterna

Tyvärr så har jag inte hunnit med att intervjua någon afrosvensk kandidat från Vänsterpartiet, så därför rekommenderar jag att läsa intervjun med deras riksdagskandidat Momodou Jallow på sajten Thegambia.nu.

Momodu Jallow

 

 

 

 

När du som afrosvensk ska fundera över vilket parti som du vill lägga din röst på så tycker jag att du ska läsa mitt föregående blogginlägg men framförallt ha med Mångkulturellt Centrums afrofobirapport och den Afrosvenska Agendan som underlag till vilka frågor som bör vara viktiga för dig. Med dessa dokument som bas bör det inte bli så svårt att se vilka partier som tar afrosvenskar på allvar och vilka som inte gör det.

Eller så kan du bara studera de enkätsvar som de olika partierna gett på den Afrosvenska Agendan. 

Enkätsvar Afrosvenska Agendan

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Taggar: , , , , , , ,

Afrosvensk – låt din röst bli en VARNING!

”Call the coroner

there’s gonna be a lot of slow singing’

and flower bringin’

if my Afrophobia alarm starts ringing”

Christian mrhofverberg Hofverberg

Det är val imorgon. Därför har jag kanaliserat min inre Biggie. För det får vara nog nu. Nog med pliktskyldiga avståndstaganden från rasism, nog med afrofobiska mordförsök i Hökarängen, nog med rasistiska trakasserier  av afrosvenskar i Forserum, nog med ”fördomsfria n****bollar” i Gävle.

Men också nog med den svenska exceptionalismen och myterna om att Sverige inte hade en aktiv roll i den transatlantiska slavhandeln.

Framförallt får det dock vara nog med allt detta prat. Det är dags att skrida till handling. För förslagen finns ju redan där. Mitt framför era ögon vår kära (och inte så kära) politiker. Men för att ni politiker riktigt ska förstå allvaret i situationen så tänkte jag be alla mina afrosvenska systrar och afrosvenska bröder att göra ett antal saker:

1. Rösta

2. Rösta RödGröntRosa

3. Se din röst som en varning till alla Sveriges politiker, både till dem som får din röst och till dem som inte får din röst.

För den här varningen slår åt två håll. Den slår mot Alliansen som vägrar ta den rasism som vi svarta svenskar möter varje dag på allvar. Trots att exempelvis kartläggningen ”Afrofobi. En kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i dagens Sverige”, som beställts av regering själv, klart och tydligt visar på att afrosvenskar som grupp är utsatta för omfattande strukturell rasism och diskriminering. Men de borgerliga partierna är så förblindade av ideologiska skygglappar att de inte kan se att strukturella problem bara kan lösas genom strukturella åtgärder. Så då återstår bara för oss afrosvenskar att skicka en varning. Varningen bör bli att vi afrosvenskar inte röstar på något av allianspartierna förrän de är beredda att på allvar genomföra de åtgärder som krävs för att förbättra tillvaron för afrosvenskar som grupp.

Men den här varning slog åt två håll skrev jag ju. Yes, det gör den. För även om jag vill uppmana dig som afrosvensk att rösta på Feministiskt Initiativ, Miljöpartiet, Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet, så innebär inte det att jag tycker att de här partiernas politik är perfekt eller att deras valkandidater går att lita på fullt ut. Absolut inte. Historien har lärt oss bättre än att lita på politiker, hur charmiga eller välvilliga de än må vara.

Så afrosvenskar, när ni röster på något av dessa fyra partier, se era röster som en varning till de RödGrönRosas politiker att ni kommer hålla dem ansvariga för att de ska lyfta upp frågor som rör oss afrosvenskar. Ni håller dem ansvariga för att de ska lägga politiska förslag, oavsett om det är i riksdagen, kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige, som är riktade till och för afrosvenskar. Ni håller dem ansvariga för dessa politiker kommer rösta för dessa förslag när väl politiska beslut ska tas, och ni håller framförallt dem ansvariga för de ska göra allt detta regelbundet och inte som någon engångsåtgärd.

”All Afrosvensk Everythang” är ingen blogg som tillhör något parti. Den är inte oberoende liberal, oberoende moderat, oberoende socialistisk eller oberoende socialdemokratisk. Den är oberoende afrosvensk!

Så det som är viktigt är vad som är bäst för afrosvenskar som grupp.

Bäst för afrosvenskar i detta val är att rösta RödGröntRosa.

För det får banne mig vara nog nu!

”The more anti-racism I puff the more dangerous

I don’t give a f**k about you or your weak racist crew

What you gonna do when the Afro-Swedes comes for you

I’m not runnin’, racist I bust my intellectual gun in

hold on, I hear somebody comin’…”

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Veckans intervju – Mikael Kakeeto

Han är en 22-årig läkarstudent med rötterna i Uganda och Ryssland. Nu vill han hjälpa Socialdemokraterna vinna valet och själv ta steget in i Sveriges riksdag.  

Mikael Kakeeto

Namn: Mikael Kakeeto


Ålder: 22 år


Uppväxt i: Enskede-Årsta (Stockholm)


Aktuell som: Kandidat till riksdagen (plats 51) och Stockholms kommunfullmäktige (plats 13) för Socialdemokraterna

 

 

 

 

 

Mikael Kakeeto – Socialdemokraternas unga afrosvenska talang

Hur ser din personliga bakgrund ut?

– Mina föräldrar kom till Sverige 1983 från Ryssland. Min mamma är född där och min pappa kommer från Uganda. Han hade flyttat till Ryssland för att studera. Vi är fyra syskon i familjen och jag är yngst i den syskonskaran.

– Egentligen så pratade vi inte så mycket politik hemma när jag växte upp utan det kom långt senare. Det var först vid valet 2006 som jag förstod vad politik handlade om och då gick jag i högstadiet. Det var väl då jag fattade att det fanns människor högre upp i samhället som påverkade förutsättningarna för ens tillvaro. Efter den här tiden så började jag fundera ganska mycket när det gäller politiska frågor och i februari 2010 så gick jag med i Socialdemokraterna.

Brukar du resa till Uganda?

– Jag har varit i Uganda en gång, var där för första gången för två år sedan. Det var för att min pappa ville att jag skulle träffa min farmor, som var väldigt gammal, innan hon gick bort.

Hur ser ditt liv ut till vardags?

– Jag är gift och har ett barn, en son som är sju månader. Till vardags så pluggar jag till läkare på Karolinska Institutet och är inne på mitt fjärde år som läkarstudent.

Hur ser du som afrosvensk politiker på de senaste årens diskussioner om rasism och afrosvenskars situation?

– Jag tycker det är positivt att den diskussionen har kommit igång. För jag har ofta sagt att politiken någonstans måste bygga på verklighetens berättelser, dels från alla som står utanför men framförallt från våra egna. När vi hör om erfarenheter om rasism så får vi en helt annan förståelse, inte bara för hur andra människor har det utan också för våra egna upplevelser.

– Ett exempel är att innan jag läste Jonas Hassen Khemiris brev till Beatrice Ask så hade jag egentligen aldrig pratat om hur jag uppfattar att samhället ser på mig eller om frågor som rör rasism och identitet. Men när Khemiris skrev det han skrev så fattade man att ”jag är inte ensam”. Det var något som var väldigt omvälvande för mig och jag grät när jag läste hans öppna brev.

I anslutning kring de här diskussionerna, inte minst efter MKC:s afrofobirapport, så har det också först fram i debatten att ras som begrepp måste lyftas upp. Tycker du att det bör påverka Socialdemokraternas politik och politiken rent generellt i Sverige?

– Ras har ju väldigt länge haft, och har fortfarande, en väldigt negativ klang i Sverige. Jag tror inte att Stefan Löfven har använt ordet ras och jag tror att få etablerade politiker har använt ordet ras. Det beror nog på att människors föreställningar om ordet är att det är ett ord som man använde förr för att beskriva hierarkier mellan olika folkgrupper, hierarkier som skulle ha med biologi att göra. I Sverige har man ju väldigt länge velat ställa sig utanför detta och det har ju att göra med den svenska exceptionalismen, det vill säga uppfattningen om att ”vi är världens mest jämställda land, här finns inga klyftor i samhället och här finns ingen rasism”.

– Därför slår människor ifrån sig när ordet ras kommer upp i sådana här diskussioner. Men när väl folk har förstått att det är sociala konstruktioner vi pratar om så tror jag att det i långa loppet kommer gynna politiken. Det är ju så löjligt att prata om rasism utan att prata om ras. Det är ju som att prata om jämställdhet utan att nämna kön.

Men utifrån detta, håller du med om att Socialdemokraterna (som historiskt sett har varit ett parti som kämpat mot orättvisor och för jämlikhet) inte har lyft upp frågor om rasdiskriminering och afrosvenskars situation lika mycket som vissa av de andra partierna? Och vad beror detta på?

– Ja, jag kan hålla med om det till en viss utsträckning. Om man tar användningen av ordet ras så tror jag dels att det har att göra med den svenska exceptionalismen som jag nämnde tidigare och dels med rädslan för att användandet av det ordet skulle hålla rasismen vid liv.

– Vi talar ju däremot mycket om diskriminering och antirasism. Det är mycket lättare att tala om än om ras. Sen på frågan varför vi inte har lyft upp frågor om afrosvenskars situation lika mycket som andra partier har gjort, på den frågan har jag inte något bra svar tyvärr.

Om du kommer in i riksdagen eller i kommunfullmäktige, vilka frågor vill du driva?

– De frågor som är viktigast för mig personligen är bostäder, klimat och skolan. De är de frågor som jag tycker är viktigast. Men det betyder inte att jag inte kommer driva antirasistisk politik i övrig bemärkelse.

Vilka förslag skulle du vilja att Socialdemokraterna lade i riksdagen eller kommunfullmäktige för att förbättra afrosvenskars situation?

– Merparten av arbetet kommer nog göras på nationell nivå via riksdagen. Det handlar om att öka anslagen till DO men också om att ge hatbrott en egen brottskod hos polisen så att de redan under förundersökning kan rikta särskilda resurser för att utreda dessa. Sen så behöver också Rikspolisstyrelsen få ett nytt av regleringsbrev från regeringen så att hatbrott åter kan prioriteras som brott av polisen.

– Vidare handlar det också om åtgärder som inte är direkt riktade mot afrosvenskar utan mot bredare grupper. Det kan handla om åtgärder för utrikes födda eller för arbetarklassen. Afrosvenskar är ju till exempel överrepresenterade i gruppen som kan betraktas som arbetarklass. Rätt till heltid är en sådan åtgärd och en annan åtgärd är att det inte ska gå att stapla visstidsanställningar efter varandra. Det kommer ju gynna bredare grupper men särskilt afrosvenskar, och särskilt afrosvenska kvinnor som ofta tvingas jobba deltid.

Det är ju uppenbart för alla som följer den svenska politiken att det råder en underrepresentation av afrosvenskar inom alla riksdagspartier. Vad gör Socialdemokraterna för att öka antalet afrosvenska medlemmar samt för att få fler afrosvenskar på ledande poster inom partiet?

– Vi är ute varje dag och försöker värva nya medlemmar, och vi frågar ju i princip alla om de vill gå med i partiet. Däremot så har vi inget som är riktat speciellt mot afrosvenskar där vi går ut och söker upp den målgruppen.

– Victoria Kawesa från Fi har ju till exempel berättat att Fi sökte upp henne men vi i Socialdemokraterna arbetar inte riktigt så utan vi tar in dem som kommer till oss.

Är det en strategi som är hållbar för att öka antalet afrosvenskar inom partiet?

– Ja, jag tror ändå att det är rimligt, om man ger den mer tid. Det är ju ett ständigt pågående arbeta att minska avståndet mellan politiker och vanliga medborgare. Så om man fortsätter med det arbetet och ger det mer tid så tror jag att det löser sig.

Om vi går tillbaka lite till din personliga bakgrund, hur definierar du dig själv när det gäller din identitet?

– Det är en stor och svår fråga. När jag var riktigt liten så tänkte jag aldrig på att jag var mörkhyad (den intervjuades egna ordval, journalistens anmärkning). Men jag påmindes idag om att när jag var liten så var det några barn som hade sagt att jag hade fötts ”ur rumpan” och att jag var skit på alla möjliga sätt. Det är först då jag förstår att jag är annorlunda.

– Det är inte naturligt för mig att sätta ord på min identitet men det görs i relation till omvärlden. Så jag identifierar mig som afrosvensk men det är ingenting jag gör av mig själv, för jag funderar inte så mycket på kategoriserandet av jaget, utan det är i mer diskussioner med andra då det är nödvändigt att kategorisera sig själv. För jag tycker oftast att det känns som att man fångar sig själv när man blir instoppad i en kategori.

Men går det att ha en strukturell analys och föreslå strukturella åtgärder om man själv som rasifierad politiker inte vill definiera sig utifrån en kollektiv identitet?

– Jag förstår vad du menar. När jag tänker på mig själv, helt fristående, så definierar jag mig inte som afrosvensk. Men när vi pratar om maktordningar så är ju det bland det dummaste som finns att inte kunna göra det, för då kommer jag vara blind för det förtryck som jag utsätts för. Så i de sammanhangen är det självklart nödvändigt.

Det finns statistik och aktuella händelser som tyder på att livet för svarta svenska män är väldigt hårt. Hur ser du, som är man och har afrikanskt påbrå, på det?

– Det är tufft. Det är verkligen tufft. Vi har en uppförsbacke hela tiden även om vi har samma kvalifikationer och samma kompetens som alla andra så räcker det inte. Vi måste hela tiden vara lite bättre än alla andra. Men mina föräldrar är båda två högutbildade och de har alltid varit på mig när det gäller utbildning. Så jag har ändå haft det med mig även om vi inte pratat politik.

– Men som exempel kan vi ju ta min pappa. Han var utbildad ekonom när han kom till Sverige. Men han fick aldrig jobb som det här. Han fick inte validera sin utbildning från Ryssland utan skulle göra om allting här. Ofta får vi ju svarta män höra i sådana situationer att vi är lata och att vi ropar rasism så fort vi stöter på problem. Men så är det ju inte och jag känner ingen som gör så. Precis som min pappa så jobbar vi hårt för att ta oss över sådana hinder. Men min pappa kände att det inte var mödan värt så han flyttade till London istället.

Vi avslutar självklart med att du får ge dina bästa argument till varför afrosvenska väljare ska rösta på dig och på Socialdemokraterna.

– Man ska rösta på mig om man vill ha socialdemokratisk politik och om man vill vara säker på att rösta på någon som erkänner att det finns problem med rasism i Sverige. Så man ska inte bara rösta på mig bara för att jag är afrosvensk.

– Det är väldigt viktigt att man tycker det är socialdemokratisk politik som behövs för att bekämpa klass- och könsskillnader. Om man vill ha en stabil politik och vill rösta på ett parti som har löst många samhällsproblem tidigare så ska man rösta på oss.

Taggar: , , , , , , , , , , , , ,
Top